Varför mår så många barn så dåligt – och är det skärmens fel? Frågorna ställs av varje förälder just nu, särskilt efter DN:s granskning om vad barn exponeras för i sina telefoner (16/6). Vi har alla anekdoter om något hemskt barn sett på internet, hur någon annat blivit introvert – och är det inte anmärkningsvärt att den psykiska ohälsan ökar? Det är enkelt att känna och magkänslor är mäktiga. De kan konvertera till röster i val. Det vet politiker.
Under måndagens pressträff gjordes därför ett försök att casha in på magkänslor. Där presenterade regeringen resultatet av ett uppdrag de gett Folkhälsomyndigheten: Att ta reda på varför barn mår dåligt. Eller det var inte frågan, utan snarare ett torpeduppdrag: Vilka är “sambanden mellan hälsoeffekter och digital medieanvändning hos barn och unga”.
Det finns ett problem i den formuleringen, vilket vi återkommer till. Under presskonferensen slog Socialminister Jakob Forssmed fast att vi nu kan “lämna diskussionen om detta är moralpanik eller inte”. Det var som att han ville försäkra sig om att inte gå till historien som en samtidens Siewert Öholm. Internet är inte vår tids videovålds- eller hårdrocksdebatt.
Men stämmer det verkligen?
Genom åren har jag, vid varje stor skärmtidsdebatt, sökt svar i data. Folkhälsomyndigheten har långa tidsserier över ungas psykiska hälsa. Det går att se att andelen unga med svår ångest ökat – men mer anmärkningsvärt är att det inte följer internets utveckling, utan började redan 1994.
Vad de inte kunde fastställa? Digitala mediers påverkan.
Barn med psykiska besvär har också ökat, men inte samtidigt som skärmar, utan sedan 1985. Det planade till och med ut något vid millennieskiftet. Det går inte ihop med magkänslan att skärmar är orsaken – så vad handlar det om?
Folkhälsomyndigheten gjorde en egen sådan kartläggning för några år sedan och hittade tre faktorer, alla relaterade till politiska beslut: Skolans resurser, arbetsmarknaden för unga och ökade skillnader i socioekonomiska villkor. Vad de inte kunde fastställa? Digitala mediers påverkan. Forskning fanns, problem existerade – men orsakssamband saknades. Det kan tyckas ironiskt att det som frikändes då, är vad som utreds nu, men tvärtom är det viktigt. Kunskapen behöver öka.
Det är också huvudpoängen i Folkhälsomyndighetens rapport. Överst i statistikavsnittet slår de fast att statistiken “inte ger underlag för att fastställa orsakssamband”. Exempel: Den som mår mycket dåligt vänder sig lättare till skärm som tröst och flykt.
Vad är då hönan och ägget? Några saker finns det ändå tydlighet i: Skärm kan leda till minskad sömn, och minskad sömn bäddar för psykiska besvär. Liksom att skärmtid leder till skev kroppsuppfattning. Men problemet här är att det sätts i ett vakuum, isolerat från det positiva. Vad hade en studie av Veckorevyn från 80-talet sagt om skev kroppsuppfattning?
Ingenting av det innebär att internet är fritt från problem, bara att det inte är det ensamma problemet. Men ett samhälle som letar yttre, extrema hot som lösning på närliggande problem kastar sig hungrigt över idén att allt är någon annans fel.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Jimmie Åkesson satsar allt på ett kort – och riskerna har aldrig varit högre
LÄS MER:Det här kan bli slutet på public service storhetstid
LÄS MER:Tiktok-beslutet innebär ett digitalt geopolitiskt krig
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
