En vecka har gått sedan statsministerns statssekreterare fälldes för brott. En vecka där samme statssekreterare också gömt sig för varje journalist med frågor.
Hur är det möjligt? Hur kan det ursäktas?
PM Nilsson heter en före detta journalist och ledarskribent. Han har lett Expressens ledarsida i många år, därefter startat en debattsajt som nominerades till det finaste av journalistikens priser. Slutligen chefade han över Dagens industris ledarsida innan han tog jobbet som politiskt tillsatt statssekreterare hos statsministern. Det är en av landets högst uppsatta tjänstemän, vilket innebär att han har den typ av samhällsbärande position som enligt pressetisk praxis gör honom till offentlig person. De som journalister är satta att ställa till svars.
När samme före detta journalist blev påkommen av fiskerikontrollanter med att tjuvfiska ål, nekade han till brott. När han än en gång kontaktades av polisen förnekade han igen. Därefter erkände den som nu är statssekreterare och fick ett strafföreläggande.
Om detta får den allmänhet han är satt att betjäna inget veta. Inte förrän den tredje statsmakten, i detta fallet Sydöstran, kontaktar PM Nilsson. När Nilsson blir varse om journalistens frågor, ignorerar han journalisten och skriver i stället en Facebookstatus till sina tusentals journalistvänner. Därefter ger han inga övriga kommentarer.
Hans enda livstecknen sedan dess är ytterligare en Facebookstatus där han intygar sin ånger för händelsen. Statsministern kan dock inte gömma sig och har fått svara på frågor. Sagt att “den som är fri från skuld får kasta första stenen”. Vilket inte bara är ett felaktigt bibelcitat, utan allra mest ett underminerande av hela rättsapparaten, vilket juridiska experter redan förklarat på tydligast möjliga sätt på SvD:s debattsidor (25/1).
Vad tog det? Två månader innan journalisten gömde sig i ett elfenbenstorn?
Två saker i detta är så väldigt anmärkningsvärda:
Dels makthavarens maktmissbruk. Den tendens som länge funnits att inte vara öppen för frågor tar nu den före detta journalisten med sig in i regeringen. Vad tog det? Två månader innan han gömde sig i ett elfenbenstorn?
Dels journalisternas undfallenhet. Man ska vara försiktig med uppsökande dörrknackarjournalistik, men att hans tidigare arbetsplats, Dagens Industri, varit så timida i granskningen säger inga goda saker om mediernas oberoende.
Journalistens tydligaste existensberättigande är att hålla makten i schack. Ställa frågor till de som är satta att tjäna allmänheten. Det handlar inte om drev, det handlar om grundläggande respekt för det system där den som är satt att tjäna allmänheten också ska göra sig tillgänglig för allmänhetens frågor.
I ett sådant ringa brott som detta borde det vara självklarhet – inte minst för en före detta journalist.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:KU-anmäls för ålfiskande statssekreterare
LÄS MER:Därför är ålskandalen ett problem för Kristersson
LÄS MER:S kräver statssekreterares avgång efter ål-lögn
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
