Inför Brexit-omröstningen 2016 läste jag om sociologen Paul Gilroys bok ”There ain´t no black in the Union Jack”. Det var dystert. Trots att Gilroys studie av rasism i England publicerades redan 1987 var den allt annat än daterad.
Vägen till Brexit kantades av politiker som likt Nigel Farage gjorde främlingsfientlighet till kampanjfoder. Flyktingar framställdes som våldtäktsmän. En kampanjaffisch mot syrier polisanmäldes eftersom den var en blåkopia på nazistpropaganda. Antalet hatbrott sköt i höjden.
Och engelsmännen röstade, pådrivna av slogans som ”ta tillbaka våra gränser”, landet ur EU.
När upploppen i förra veckan flammade upp i engelska städer – och i Belfast där grupperingar som annars hatar varandra gjorde gemensam sak i attacker på muslimer – gick mina tankar återigen till ”There ain´t no black in the Union Jack”. Till hur lite rasismens långa historia tas på allvar i England, och inte bara där.
Det började när en sjuttonåring med kniv anföll barn på en danskurs i engelska Southport den 29 juli. Tre barn är mördade, flera personer har allvarliga skador. Men det som utlöste kravaller och attacker på hotell där flyktingar var inhysta – där man försökte bränna människor inne – var desinformation som spreds på nätet. Lögner om att mördaren var en muslim som hade tagit sig till England över kanalen och var i landet illegalt.
Sociala medier fylls av påståenden om att vita av polisen behandlas sämre än etniska minoriteter.
Så har det fortsatt. Upplopp styrs via Telegram-kanaler och Whatsapp-grupper. Sociala medier fylls av påståenden om att vita av polisen behandlas sämre än etniska minoriteter. (Motsatsen är sann – det är ungefär fem gånger vanligare att polisen stannar en svart person än en vit för att visitera hen).
Lögnerna spreds av extremhögergrupper, och spåren har även lett till Ryssland som tar varje möjlighet att spä på oroligheter i väst.
Det finns mycket att säga om faktorer som förvärrar läget. The Economist (4/8) pekar på ökad misstro mot polis och rättsväsende i England. Invandringsfrågan har, som i flera europeiska länder, misskötts av regeringar i en giftig mix av handfallenhet och politisk opportunism. Och rasism.
Men trots kampanjer som ständigt riktar sig mot invandrare behandlas rasism mest som ett olyckligt utslag för stunden – i stället för att underkastas analyser om vad som ligger bakom långsiktigt.
Oförståndet för en rasism sammantvinnad med inflammatorisk nationalism gör att man underskattar farliga krafter. Gilroys insats består i att han frågar: Vad är rasismens natur nu, varför? Han visar hur ”ras” passar in i den engelska diskursen; varför den forna imperiemakten har svårt att konfrontera rasismen och dess rötter och vilka konsekvenserna blir.
England har en djup segregation och en fattig vit underklass.
Där brittisk samhällskultur förr var uppbyggd kring klass utgörs kulturens föreställda gränser sedan länge av invandring. Vilket skapar xenofobi. I den sociala hierarki som har uppstått upplever sig vita arbetare och lägre medelklass ha halkat ner under icke-vita och EU-migranter.
England har en djup segregation och en fattig vit underklass. Att segregationen också går mellan hudfärg inom underklassen är farligt. I boken ”Inte så svartvitt” (2024) skriver författaren Kenan Malik om en arbetarklass som fått se rättigheter som fackföreningslagar inskränkta. Hur klassperspektiv försvunnit från vänsterns analyser samtidigt som ”identitetspolitik” underblåsts och politiker hetsat mot invandrare.
I demonstrationstågen hittar man vita som menar att de har svikits av regering efter regering som inte förbättrar deras liv eller stoppar illegal invandring. I samma tåg skanderas påståenden om ett pågående ”folkutbyte”. Och icke-vita har attackerats så urskillningslöst att ledningen för sjukhus i England vill se hårdare straff för dem som gett sig på vårdanställda på grund av deras hudfärg.
Det är inte en naturlag att segregation leder till rasistiska våldsbrott. Ansvaret för utbrottet, för att det är möjligt att koka upp till detta vansinne, återfinns i oansvarig politik.
Rasismen som utlöste och eldar på upploppen – och inte kommer försvinna när de lägger sig för denna gång – har envisa rötter.
Redan i ”There ain´t no black in the Union Jack” gick Gilroy igenom förändringarna i det politiska språk som öppnade upp för ”anti-invandring”, som sa till arbetarna att utlänningar ”tar deras jobb”, och konstaterade att det var nyckeln till att de ultranationella kunde få legitimitet i England. Alla ”sociala patologier” – kriminalitet, drogmissbruk, våld – fick av dem sin ”förklaring” med främlingarnas intrång. Raderna kunde ha skrivits i dag:
”Just när ras var på vippen att försvinna fördes det tillbaka in i politiken. Inte av arga vita röster ur innerstadens postindustriella ruiner, utan av de som orkestrerar politisk information. De som föreställer sig att de kan leka med elden och skörda dess farliga krafter för sina egna pragmatiska syften.”
Rasismen som utlöste och eldar på upploppen – och inte kommer försvinna när de lägger sig för denna gång – har envisa rötter. Att motarbeta den kräver som Malik skriver en sund social infrastruktur. En som hellre än att stärka raskategorier motverkar orättvisor. För det krävs den liberalism som motarbetar rasdiskriminering genom lagar. Och ett starkt skydd av arbetarklassen som kan ge allianser över hudfärg och etnicitet, föda insikt om gemensamma värderingar.
Men det kräver också att ta rasismens historia på allvar. Även i Sverige är förståelsen för denna i just England låg (11/2/23 GP). Man behöver läsa dem som likt Paul Gilroy – och skönlitterära författare som Sam Selvon eller regissörer som Steve McQueen – visar hur rasismen är invävd i det engelska samhället och inte plötsligt flammar upp från ingenstans.
Annars kommer den vara lika lättantändlig nästa gång.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Märkligt av SVT att gömma dokumentär om brittisk rasism
LÄS MER:Dags för Sverige att erkänna det svarta England
LÄS MER:Skansennationalismen är tillbaka
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
