Jag minns mitt första exemplar. Jag hade gjort ett magplask ned i sanden från skolans klätterställning och fått en tillräckligt köttig fläskläpp för att bli hemskickad. När mamma gav mig ett paket Häagen-Dazs och en Juliatidning fanns det inte så mycket annat att göra än att läsa och försöka distrahera mig själv från den bultande underläppen.
Det skulle visa sig vara ganska lätt.
Tidningen Julia var omöjlig att lägga ifrån sig. De färgsprakande, bildtäta sidorna erbjöd ett helt eget universum, och blev på många sätt oumbärlig för sina läsare. Det enda sättet för en nioåring att få reda på vem Leonardo DiCaprio dejtade för tillfället eller vad systrarna Olsen haft på sig på Vouges senaste efterfest var, på det tidiga 2000-talet, att köpa en Juliatidning. Eller möjligtvis tidningen Frida, men den var förbjudet område för alla under 12 år på grund av deras ”hångelguider” och, om jag minns rätt, halv-erotiska noveller.
Julia var barnvänlig utan att vara tråkig. Tidningen varvade kändisskvaller, recept, modetips med fråga-svar-sidor och ett dussintal idolaffischer att tapetsera väggarna med. Roligast var sidorna där läsarna hade skickat in sina egna historier. Där fanns alltid kittlande insändare om killar, mens och tankar kring sexualitet. Ämnen som var svåra att närma sig på annat håll, för en åldersgrupp som tycker att precis allt är pinsamt.
I övrigt var innehållet kanske inget att applådera för. I alla fall inte med dagens feministiska glasögon på näsan.
I övrigt var innehållet kanske inget att applådera för. I alla fall inte med dagens feministiska glasögon på näsan. På Julias framsida deklarerades fram till slutet av 00-talet att detta var en ”Tidning för tjejer!” innan man ändrade till det mer inkluderande ”En tidning för dig”. Därtill fanns ett närmast överdrivet fokus på yta. Varje nummer inrymde diverse smink-, hår- och modetips, vilka i och för sig känns ganska harmlösa i jämförelse med det innehåll dagens 9- till 14-åringar (som var målgruppen) nås av.
När tidningen nu gjort sitt sista nummer har mycket förändrats sedan dess storhetstid, som gissningsvis var just när internet fortfarande var något man var tvungen att ansluta till via ett modem. Allt som var exklusivt för tidningen gick förlorat med de sociala mediernas genomslag. Minskad efterfrågan och dålig lönsamhet blev en tragisk, men logisk konsekvens av detsamma.
Det är därför Julia nu går i graven, 23 år gammal och bara ett år efter tidningen Frida. Fenomenet tjejtidning är måhända både en förlegad och omotiverad produkt i dagens medieutbud, när all världens kändisskvaller, sminktips och pubertetsforum finns både lättillgängliga och gratis. Men för min inre nioåring med bultande underläpp är det en stor, stor sorg.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Därför är hyllningarna av "The last of us” sorgliga
LÄS MER:Bangs ledning måste ta sig samman
LÄS MER:Finns det en framtid för kulturtidskrifterna?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
