Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i Almedalen, där han förkunnade att partiet ska sätta särskilt fokus på skolfrågan.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i Almedalen, där han förkunnade att partiet ska sätta särskilt fokus på skolfrågan. Bild: Anders Wiklund/TT

Love Christensen: Varför lyssnar inte regeringen till väljarna om friskolorna?

Hur kommer det sig att Tidöpartierna inte gör det deras egna väljare tycks vilja och förbjuder vinstuttag? Forskaren Love Christensen menar att den allmänna opinionen ger en förenklad och otillräcklig bild av partiernas incitament att följa väljarna.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS

De senaste månaderna har varit turbulenta för vinstdrivande friskolor. Under våren presenterade Skolverket och Universitetskanslerämbetet en rapport som visade att elever från friskolor presterar sämre på högskolan än elever från kommunala skolor med jämförbara betyg. Därutöver stoppades Roger Akelius förvärv av Academedia av dess styrelse efter att Akelius förklarat att han satte utbildningens kvalitet framför aktieutdelningen.

Det förvånar därför inte att den allmänna opinionen är starkt negativ till skolföretagens vinster. Tillsammans med Indikator Opinion tillfrågade jag i våras knappt 800 svenskar om att ”förbjuda företag med vinstsyfte att driva skolor.” Av de tillfrågade ansåg 61 procent att det var ett mycket eller ganska bra förslag medan endast 17 procent ansåg att det var ett mycket eller ganska dåligt förslag.

ANNONS

Mer anmärkningsvärt är att de som förespråkar ett förbud även är klart flest bland Tidöväljarna. 45 procent av dessa väljare vill se ett förbud medan 31 procent saknade en tydlig åsikt i frågan. Endast 24 procent var emot ett vinstförbud.

Men trots att Tidöpartiernas egna väljare uttrycker att de vill se ett vinstförbud gör det inte några större avtryck hos dessa partier. Senast i förra veckan förklarade Jimmie Åkesson att Sverigedemokraterna ska sätta särskilt fokus på skolfrågan. En aspekt var han emellertid uttryckligen ointresserad av: vem som driver skolorna.

Hur kommer det sig att Tidöpartierna inte gör det deras egna väljare tycks vilja och förbjuder vinstuttag? Min huvudsakliga förklaring är enkel: Den allmänna opinionen ger en förenklad och otillräcklig bild av partiernas incitament att följa väljarna.

Det räcker inte med att förespråkarna lyckas mobilisera väljarna för ett vinstförbud. Väljarna måste också vara villiga att rösta utifrån denna övertygelse.

För det första agerar partierna inte mot opinionen sådan vi kan mäta den i dag, utan sådan den hade sett ut om frågan mobiliserats i ett val. Dagens debatt om vinstdrivande skolor domineras av negativa nyheter och skandaler. Opinionen speglar också detta.

Men om ett skarpt förslag om ett vinstförbud låg på bordet hade naturligtvis friskoleförespråkarna mobiliserat på bred front och försökt övertyga väljarna om att ett förbud hade lett till omfattande skolnedläggningar och begränsad valfrihet. Just den aspekt av friskolesystemet som väljarna tycks värdesätta.

ANNONS

För att undersöka om väljarna är känsliga för den här typen av argument ställde vi i samma undersökning en alternativ fråga till ytterligare 800 svenskar om att ”förbjuda företag med vinstsyfte att driva skolor även om det leder till att skolor läggs ned och valfriheten minskar.”

Med denna alternativa formulering gav 41 procent av Tidöväljarna sitt stöd för förslaget medan 35 procent motsatte sig det, en skillnad mellan de två grupperna som inte längre är statistiskt signifikant. Ett enkelt tillägg i frågeformuleringen kan alltså skifta opinionen från ett starkt stöd för ett vinstförbud till ett dödläge i denna väljargrupp.

De sedvanliga opinionsmätningarna framställer skolopinionen som långt mer oföränderlig och bestämd än vad den faktiskt är. Om vinstförespåkarna i högre utsträckning hade mobiliserat debatten mot ett vinstförbud hade sannolikt opinionen också blivit mer negativt inställd till förslaget.

För det andra måste väljarnas åsikter ha en viss vikt för att dessa ska påverka partiernas väljarstöd. Det räcker inte med att förespråkarna lyckas mobilisera väljarna för ett vinstförbud. Väljarna måste också vara villiga att rösta utifrån denna övertygelse.

Det finns skäl att tro att de olika sidorna inte ger frågan samma vikt. För den som har familjemedlemmar som arbetar eller går i vinstdrivande friskolor är de potentiellt negativa konsekvenserna av ett vinstförbud betydande.

ANNONS

Den möjliga vinsten för de som befinner sig utanför friskolornas direkta intressesfär är däremot mer diffus och abstrakt – och därmed också svårare för partierna att politisera och troliggöra.

Detta är särskilt ett problem för de borgerliga väljare som vill se ett vinstförbud.

Om väljarna med kopplingar till friskolor i högre utsträckning skulle vara villiga att byta parti på grund av vinstfrågan, därför att den är av större betydelse för dem, gör det dem till särskilt viktiga väljare. De är inte heller en marginell väljargrupp. Var femte elev – mer än 400,000 barn – går i dag i en friskola.

För det tredje måste det finnas relevanta alternativ att rösta på för att väljarna ska kunna välja parti utifrån denna fråga. I en representativ demokrati är väljarna emellertid utlämnade åt att välja mellan de redan givna alternativen.

Detta är särskilt ett problem för de borgerliga väljare som vill se ett vinstförbud. Avsaknaden av ett borgerligt parti som företräder ett skarpt vinstförbud gör det omöjligt för dem att avlägga sin röst utifrån var de står i frågan även om de hade velat. Det desarmerar vinstfrågan. Endast de väljare som kan tänka sig att byta från ett av Tidöpartierna till något av de rödgröna partierna har möjlighet att faktiskt straffa partierna i högerblocket med sin röst.

ANNONS

Dessa tre punkter försvagar alla Tidöpartiernas incitament att lyssna till den rådande opinionen. Opinionen är mindre bestämd än vad tidigare mätningar ger sken av och ger ingen större insikt i väljarnas vilja eller möjlighet att agera utifrån sina åsikter. Trots att en majoritet av väljarna i dag vill se ett vinstförbud tycks deras förmåga att påtvinga politikerna sin vilja begränsad – detta i en fråga som ligger högt på den politiska dagordningen. Det manar till eftertanke om väljarnas demokratiska möjlighet att kontrollera sina representanter.

Love Christensen är fil.dr. i statsvetenskap och verksam vid Århus universitet.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Kritiken mot Pourmokhtari visar på ett missförstånd

LÄS MER:Politikerna sviker väljarna i syrefattiga Natodebatten

LÄS MER:Politisk aktivism underminerar vetenskapen

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS