På lyxkryssaren Carnival Triumph finns hela världen inom räckhåll, åtminstone i form av de arketypiska duplikat som den globala kapitalismen så snillrikt frambringat. Således kan man ombord besöka ”Knarrig Oxford-pub”, ”Glad jazzklubb i New Orleans” eller ”Wienskt sekelskiftescafé” (det senare beskrivs som ”Just like one of Europe’s most decadent cafés – only you don’t need to master a foreign language to order”). Rederiets marknadsföringsmaterial lovar att Carnival Triumph kan tillfredsställa varje tänkbar smak, och verkligheten tycks komma bra nära; på fartyget finns förutom butiker och restauranger också 3D-bio, bibliotek, gym, nattklubbar, joggingspår, konstgalleri, dataspelshall, pooler, minigolfbana och skönhetssalong. Carnival Triumph tar tretusen passagerare och över tusen besättningsmän. Passagerarna är mestadels amerikaner på kortare kryssningar till karibiska öar.
För en månad sedan uppstod en brand i ett av fartygets maskinrum. Ingen människa skadades, men delar av båtens strömförsörjning slogs ut. Fartyget drev i mexikanska golfen. Inom kort kollapsade avloppssystemet. Bara något dygn senare beskrevs situationen som katastrofal. Toaletterna svämmade över och i delar av Carnival Triumph vadade man i kloakvatten. Passagerarna instruerades att bajsa i duscharna eller i plastpåsar. Så småningom trängde avloppsvatten igenom innerväggarna. Människor blev magsjuka. Ventilationssystemet lade av, och passagerarna tvingades sova på däck. Inom två dygn hade en viss matbrist uppstått. Råvaror blev dåliga och gick inte att tillaga, varför människorna ombord fick livnära sig på färdigförpackade snacks av typen salta kex och jordnötter. Vissa rapporter berättar om mindre matupplopp. På foton kan man se människor som lagt sig på däck för att med sina kroppar teckna bokstäverna HELP.
Det gick bra för de fyratusen ombord. Carnival Triumph kunde bogseras iland inom några dygn. Ingen dog. Händelsen lämnar på det stora hela inget avtryck i mänsklighetens historia och duger förmodligen inte ens till tema för en b-film. Carnival Triumph är ingen Titanic, men just på grund av den bristande dramatiken sannolikt en mer träffande allegori för mänsklighetens felnavigering. Vi kommer inte att krocka med ett isberg. Katastrofen är en icke-händelse, en självsläckande brand i ett bortglömt maskinrum. Men bara en tunn hyttvägg av masonit finns mellan sanslöst överflöde och absolut hjälplöshet. De försörjningssystem vi byggt är så energikrävande, så oöverblickbara och så ytterligt sårbara att vi på bara tolv timmar kan gå från hummer och schwarzwaldtårta till brist på dricksvatten, från sandelträdoftande spabad till att vada i bajs.
är kulturskribent och medverkar regelbundet i GP. Skrev senast om rasistiska stereotyper.
