Tidigare i år utsågs Storbritanniens prins William till ”världens sexigaste flintskallige man”. Sociala media reagerade med bestörtning. ”Internet kräver rättvisa för Stanley Tucci!” skrev Entertainment Weekly och listade Dwayne Johnson, Jason Statham och Bruce Willis som mycket lämpligare vinnare.
Jag håller med. Men är det inte en seger i sig att ”sexig” och ”flintskallig” förekommer i samma mening?
I årtusenden har mäns skallighet varit lika mycket tabu som en källa till skämt.”Combovers” är ett skämt, tupéer är ett skämt, synliga hårtransplantat är ett skämt. Det finns Seinfeld-avsnitt som bara går ut på att losern George Costanza är flintis. Vad gäller mäns skallighet så ligger respekten långt borta.
Men runt 2019 började en liten, liten röst höras i olika kanaler, och den rösten sa att om vi nu ska hålla på med kroppspositivism och hylla kvinnors rätt att se ut som de vill, varför får inte skalliga män vara med på tåget? I dag talar man om ”bald positivity movement” och de senaste veckorna tycks rörelsen dragit fram stenhårt. I september firades ”Bald fest” i New York och YouTube-kontot Baldcafe (120 000 prenumeranter), som lägger ut videor på män som omfamnar sin nya, skalliga identitet, lade förra veckan ut en video med 127 stolta män före och efter att de rakat skallen. Man kallar det för att vara ”power bald”, fritt översatt till ”skallig styrka”.
LÄS MER:Därför köper vuxna kvinnor skönhetskalendrar
Om vi nu ska hålla på med kroppspositivism och hylla kvinnors rätt att se ut som de vill, varför får inte skalliga män vara med på tåget?
Männen har en poäng såklart. I mångt och mycket har kroppspositivism handlat om att bredda ett snävt skönhetsideal för kvinnor. Ledordet har varit acceptans, inte bara för olika kroppar utan också för saker som acne och rynkor.
Mäns tunnhårighet, däremot, är ett problem som ska lösas. I alla fall utifrån artiklar som skrivs, om tilltal och hur (den växande skaran) hårväxtstimulerande produkter marknadsförs.
Därför är ”power bald” välkommet. Att syna det konventionellt manliga och kvinnliga är alltid en bra idé, likaså att lyfta även mäns osäkerhet kring kropp och utseende. För män har naturligtvis också utseendekrav på sig, det är bara det att kvinnors är högre.
Studier visar gång på gång att osminkade och överviktiga kvinnor blir behandlade sämre på arbetsplatsen, ses som mindre kompetenta och trovärdiga. Men ingen skallig man har, så vitt världen vet, förbisetts på jobbet på grund av tunt hår. Inte heller diskuteras mäns tunnhårighet i sociala medier dagarna i ända. Tvärtom säger forskningen att skalliga män upplevs som smartare, mäktigare, ärligare och mer maskulina. Dessutom ses de som bättre ledare (tänk Jeff Bezos eller Kapten Picard i Star Trek).
Det finns också skalliga filmstjärnor, sexiga nog att få spela både romantiska hjältar (The Rock) och hårda actionsnubbar (Vin Diesel, Bruce Willis). Men det är ytterst få icke-smala kvinnor som får liknande huvudroller. Den osminkade kvinnliga filmstjärnan väntar vi fortfarande på.
Mäns skallighet förtjänar givetvis att tas på allvar. Men vad ett initiativ som ”bald power” i bästa fall faktiskt kunna kan leda till är en förändrad syn på maskulinitet. Tänk om det inom maskuliniteten också kunde finnas utrymme för öppenhet och sårbarhet? Att män också kunde öppna upp om sina osäkerheter. Tänk om ”skönhet” slutade ses som uteslutande kvinnligt, fåfängt och därmed lite löjligt och svagt? Vilken vacker värld vi skulle få – full av glada, skalliga män och avslappnade kvinnor.
LÄS MER:Företagen säljer grej till tjej med skuldkänslor
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
