Sundance-festivalen gav Meg Smakers "Jihad Rehab" en eftertraktad plats i sin repertoar för 2022, men bad om ursäkt efter att 230 filmskapare fördömde filmen i ett öppet brev.
Sundance-festivalen gav Meg Smakers "Jihad Rehab" en eftertraktad plats i sin repertoar för 2022, men bad om ursäkt efter att 230 filmskapare fördömde filmen i ett öppet brev. Bild: Arthur Mola

Hynek Pallas: Filmvärlden måste stå emot censur och cancelkultur

Gång efter annan fogar sig filmvärlden efter diktaturer och de som skriker högst i sociala medier. Men tar vi inte dessa fajter kommer vi se långtgående konsekvenser, skriver Hynek Pallas.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Häromveckan dog den nederländske missionären Andrew van der Bijl. I The Economists dödsruna (6/10) uppmärksammas broder Andrew, som han kallades, eftersom han under många år smugglade in biblar bakom järnridån.

”Censur” är ett ord vi gärna använder med historisk definition. Projicerar det på dem som hjältemodigt utmanade censur genom att fylla bilen med ryska, ukrainska och kinesiska biblar. Mer sällan diskuteras vad det kan innebära i dag. Om det möjligen är så att en global värld med färre hårda gränser och ny kommunikationsteknologi förändrar begreppet.

Inom filmen har den frågan på sistone belysts av två olika – men här hemma lika besvärande ouppmärksammade – fall.

ANNONS

I nästa vecka får den kinesiske regissören Zhang Yimous film ”En sekund av lycka” svensk premiär. Filmen är baserad på Yan Gelings roman ”The Criminal Lu Yanshi”. Men det är inget publiken får reda på eftersom kommunistpartiet har förbjudit filmbolaget att inkludera hennes namn. 2020 skrev Geling nämligen en essä där hon kritiserade kinesiska myndigheters hantering av pandemin – och raskt försvann hennes böcker från butikerna och namnet från filmer.

En film du inte kommer se i brådrasket är Meg Smakers dokumentär ”The UnRedacted”, trots att ingen diktatur har lagt sig i. Smaker – en tidigare brandsoldat som efter elfte september 2001 liftade genom Afghanistan, bosatte sig i Jemen för att lära sig arabiska och utbilda brandsoldater – hade under ett års tid unik tillgång till ett saudiskt rehabiliteringscentrum för terroristanklagade. I filmen går hon på djupet med tidigare Guantánamo-fångar. Så lyckat tyckte prestigefyllda Sundance-festivalen att de bjöd in filmen, som då hette ”Jihad Rehab”. Något som upprörde den amerikanska kulturvärlden. En vit kvinna som skildrade arabiska och muslimska män som terrorister! Amerikansk propaganda och islamofobi!

En vit kvinna som skildrade arabiska och muslimska män som terrorister! Amerikansk propaganda och islamofobi!

230 filmskapare fördömde i ett öppet brev ”Jihad Rehab”. De flesta hade inte sett filmen. Det spelade ingen roll: Sundance bad om ursäkt för att den visats. Smakers mäktiga producent Abigail Disney, en släkting till Walt Disney, gjorde avbön

ANNONS

Det finns de som anser att det är fel att nämna diktaturingrepp och vad som i dag kallas för ”cancel culture” i samma andetag. Men i dagens värld påverkas kultur av fler faktorer än före 1989. Trots att Gelings utsuddade namn är rena ”1984” – och sådant säger ju kulturinstitutioner i väst gärna att de står i frontlinjen mot – så berättar författaren att reaktionen från filmvärlden i stort är tystnad (New York Times, 23/7). I Smakers fall innebar Sundance ”ursäkt” att internationella festivaler som stått på kö till ”Jihad Rehab” fick kalla fötter. När en festival i Nya Zeeland ändå bjöd in filmen råkade de ut för ett drev.

Broder Andrew hade kunnat strunta i kommunistländernas kristna. Religion var inte alltid förbjuden där, den befann sig ”bara” under hårt tryck. Men genom sina handlingar visade han dem stöd och uppmärksammade saken i väst.

Filmvärlden tycks 2022 – trots större frihet och bättre möjligheter än före 1989 – hellre välja undfallenhet gentemot diktaturer och de som skriker högst i sociala medier.

Men tar vi inte dessa fajter nu så får det långtgående konsekvenser. Om en tung institution slutar bjuda in verk på grund av att regissörer har ”fel” kultur eller hudfärg kommer det lägga en våt filt över dokumentärvärldens finansieringsvilja till vissa filmer. Och är vi rädda för att den kinesiska marknaden ska straffa våra festivaler, företag och filmer – då tystar vi även de modiga röster som kritiserar diktaturen.

ANNONS

Läs mer i GP kultur:

LÄS MER:Om film setts som finkultur hade ni fattat högafflarna

LÄS MER:Den fallna kvinnan blev en filmikon

LÄS MER:Vampyrfilmen speglade krigets blodbad

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS