Den som vill förstå kvinnohat bör läsa Olga Ravns nya roman “Vaxbarnet”.
Författarens sjunde bok följer den ogifta adelskvinnan Christinze Kruckow, som tillverkar en docka av vax i syfte att hjälpa sin vän att föda ett friskt och levande barn efter många plågsamma dödfödslar. Den lilla vaxdockan, och det faktum att vännen mot förmodan får sin önskan uppfylld, väcker misstankar om trolldom mot Kruckow som flyr ön hon bor på för att undvika avrättning.
När hon efter flykten slagit sig ned på Jylland upptas hon i kretsen kring den mystiska Maren Kneppis och deltar i hennes olika upptåg. Tillsammans med en handfull andra kvinnor läser hon ur böcker om svart magi och lämnar avföring utanför borgmästarens dörr. I häxjaktens guldår dröjer det inte länge innan anklagelserna mot Kruckow hinner ikapp henne. Hon och hennes nya bekanta, alla hämtade ur dokument från 1600-talets Danmark, döms i häxprocesserna under åren som följer. De flesta av dem bränns på bål.
Det är en olycklig tolkning av ordet, eftersom det förbiser hela konspirationen om kvinnors inneboende ondska
Huruvida karaktärerna i Ravns bok de facto har något häxlikt över sig eller inte låter jag lämna osagt (att vaxdockan är den som för bokens talan får fungera som en ledtråd). Förutom att vara en kuslig berättelse i egen rätt har boken dock ett annat, sett i dagens ljus, viktigare ärende. Genom att utgå från historiska källor såsom brev och rättsdokument från gamla tiders häxprocesser ger den en fördjupad insikt om vad kvinnohat som känsla och övergripande struktur egentligen grundar sig på. Nämligen: Ingenting.
Ordet kvinnohat, eller misogyni, är i vår tid kanske främst förknippat med ett slags minsta gemensamma nämnare för incelrörelsen och deras bitterhet mot kvinnor som inte vill ligga med dem. Det är en olycklig tolkning av ordet, eftersom det förbiser hela konspirationen om kvinnors inneboende ondska. Under läsningen av “Vaxbarnet” blir det tydligt att kvinnohatet framför allt vilar på denna uppfattning, att kvinnan besitter en sorts medfödd, illvillig nyckfullhet och list. Något som i renlärighetens Europa gjorde henne till ett lätt byte för djävulen och hans sexuella inviter.
Att det senare utraderats får vi tacka upplysningen och tidens gång för, men andra rester från häxprocesserna har varit betydligt svårare för samhället att skaka av sig. I en essä i New York Times skriver författaren Honor Cargill-Martin om hur den uråldriga tron på kvinnans inneboende ondska överlevt in i vår tid.
Vad som oroar mest med Cargill-Martins essä är synliggörandet av retorikens livskraft i vår tid
Hos Cargill-Martin är det Romarriket som får agera jämförelsepunkt, men kvinnosynen är snarlik den från 1600-talets häxprocesser. Männen i 30-talets Rom var inte blyga för konspirationsteorier kring det andra könets dolda agendor och fäbless för att förgifta männen som stod i deras väg. Att Claudius hustru Messalina anklagades för att ha använt en serie falska mardrömmar för att lura sin man att avrätta en av hennes fiender är bara ett i raden av exempel, som dock tillskriver det andra könet en smickrande förmåga till övernaturlighet.
Vad som oroar mest med Cargill-Martins essä är synliggörandet av retorikens livskraft i vår tid. Och inte helt oväntat är dess främsta representant också presidentkandidat för världens mäktigaste land. Att Donald Trump påstår att Joe Bidens avgång hela tiden varit Kamala Harris hemliga plan, att hon är en notorisk lögnare vars kandidatur är en “vicious, violent overthrow of a president”, måste ses i ljuset av de tankegångar som brukade kasta oskyldiga kvinnor på bål.
Åtminstone är det svårt att inte tänka på Christinze Kruckow, Maren Kneppis och de andra i Olga Ravns bok, när Trump gång efter annan raljerar om “laughing Kamala”, som vore hon en ondskefull häxa med grönt, långt Butterickshår och löständer. “Där det finns många kvinnor, finns det många häxor” lyder en mening i “Vaxbarnet”. Mycket tyder på att det hos vissa fortfarande innehåller ett korn av sanning.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Kulturhändelserna du inte får missa i höst
LÄS MER:Recension: ”Blink twice” i regi av Zoë Kravitz
LÄS MER:Jag blir galen varje gång någon klagar på Göteborg
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
