Jag gillar inte att hålla med nazister på internet. Nazister på internet har nog inte mycket till övers för mig heller. Men vi har tyvärr en gemensam beröringspunkt: Vi pallar inte att Snövit har blivit en girlboss.
Disney gör alltså en otecknad nyversion av Snövit som väntas ha premiär 2024. Det har redan varit många rubriker om vändorna kring rollbesättningen av sagans sju dvärgar och huruvida de ska spelas av kortväxta skådespelare eller inte (inte, bestämde Disney). Men nu detta: Huvudrollsinnehavaren Rachel Zegler har sagt i intervjuer att nya Snövit minsann inte kommer att vara mjäkig som i versionen från 1937 och räddas av prinsen, hon kommer inte att hålla på och tråna efter kärlek utan i stället utforska sin roll som stark ledare.
Och här blir jag och nazisterna alldeles matta. Av lite olika anledningar. Nazisterna för att de inte tycker att kvinnor ska vara ledare eller starka, de tycker förresten att 1937 var bra på massa olika sätt. Och jag för att jag kommer gå in i väggen om jag blir påtvingad en enda girlboss till. Jag orkar inte mer. Jag får en blodpropp i benet om jag utsätts för ännu en positiv kvinnlig förebild som ska lära mig att ta makten över mitt liv och min självkänsla och, aa, bli entreprenör antar jag. (Det är med blotta förskräckelsen man som tjej i dag kan undkomma att bli entreprenör. Om man inte passar sig är det jävligt lätt att trilla dit och bli en boss lady med armarna i kors och klackarna i taket och ”Svenska powerkvinnor”-fön.) Det slutar inte där: blodproppen i benet kommer att lossna och fastna i lungorna och det är jättefarligt faktiskt.
Det är också ett sätt att undvika att ge en kvinnlig karaktär några som helst intressanta karaktärsdrag men utan att göra henne till en sexdocka
Det Disney håller på och utsätter oss för kallas girlbossification, en slags girl boss-tvätt. Det är när man tar en person eller en grej som egentligen inte känns superfeministisk och säger att den är en stark ledare och sen hoppas att saken är biff. Det är också ett sätt att undvika att ge en kvinnlig karaktär några som helst intressanta karaktärsdrag men utan att göra henne till en sexdocka (även om hon, förstås, är sexig).
Det är inte bara Disney, det här slappa återkommer jämt på tv. Det man har gjort är att stryka över bitar i manus där det står att den kvinnliga karaktären är liggbar och bytt ut mot ”väldigt kompetent”. Men vi ska inte låta oss luras, det är lika tomt.
Framför allt är det slappt. Jag hajar att man vill tillföra något nytt men det hade varit mer intressant om Snövit i den här versionen fick utforska sin roll som reflexiv introvert eller people pleaser eller socialt tafatt nymfoman. En Snövit som har allvarliga samarbetssvårigheter men lyckas överkomma dem för att hon, aa, måste bo med sju män. Eller vad vet jag, en Snövit som är elöverkänslig, the world is your oyster, kom på nåt.
Och så undrar jag vad det är för fel med att tråna efter kärlek och vad det är för psykfall som går runt och utforskar ”sin roll som stark ledare”?
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Joakim Lundell: ”Hatet mot Margaux Dietz inspirerade min skräckfilm”
LÄS MER:Det stör mig att AI får göra allt det roliga
LÄS MER:Nu har kaninkokerskan slitits upp ur fyndlådan
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
