Som efter alla revolutioner kommer det en stagnation. Precis som med alla fester blir det förr eller senare vardag. För Summerburst gick partyt på lånad tid sedan fler år tillbaka. Det överraskande är inte att man nu väljer att stänga festivalen, det konstiga är att det dröjt så länge.
Men det var fint så länge det varade och vi ska absolut inte glömma hur ett gäng discjockeys lyckades förändra popmusiken, och arenakonserterna, i grunden. Det som Swedish House Mafia, Avicii och en rad andra unga män åstadkom på festivaler i Miami, på Ibiza och på Valhalla och senare Ullevi i Göteborg var unikt även ur ett populärkulturellt, historiskt perspektiv.
EDM tog popmusikens gyllene lögn om evig ungdom, dränkte den i champagne, droger och laser och skickade ut den i ett glittrande konfettiregn över den unga publiken.
Makten flyttades på ett bryskt men uppfriskande vis när dessa snubbar i t-shirts vred gitarrerna ur händerna på rockfarbröderna och tog över privatplan, topplistor och arenor.
Själva idén med musiken byggde på drömmen om ett euforiskt här och nu där natten skulle vara för evigt. EDM tog popmusikens gyllene lögn om evig ungdom, dränkte den i champagne, droger och laser och skickade ut den i ett glittrande konfettiregn över den unga publiken. Attraktionen låg i den sorglösa inställningen där det alltid skulle komma ännu ett dropp, ytterligare ett fistpumpande klimax.
Så småningom rann kraften ur scenen. Vi förlorade Tim ”Avicii” Bergling, scenens största stjärna och dess enda verkliga geni. Med tiden blev de andra lite äldre, lite tröttare. Plötsligt var David Guetta, Tiësto och Swedish House Mafia medelålders nostalgiakter. När SHM gjorde comeback med en stor USA-turné kom inte publiken, flera shower ställdes in.
Bakom de gamla akterna har återväxten varit skral och när popmusikens nya världsstjärnor nästan uteslutande är kvinnor framstår DJ- och producentscenen som hopplöst snubbig och gubbig. Att Zara Larsson var inne och vände på Summerburst men nu dansar vidare åt ett helt annat håll är typiskt. VIP-områdets kändisar har sedan länge prioriterat andra inbjudningar.
Med det sagt lever förstås den elektroniska dansmusiken, med alla sina förgreningar, vidare som ett subkulturellt fenomen. Där kan nya kreativa krafter eventuellt återigen utvecklas till kommersiellt gångbar musik. Pop är ur det perspektivet ett cirkulärt system.
Den betalande Summerburst-publiken gav också upp festandet, inte bara för att pandemin kom, utan snarare för att man har klivit in i vuxenlivet.
Den betalande Summerburst-publiken gav upp festandet, inte bara för att pandemin kom, utan snarare för att man har klivit in i vuxenlivet. Summerburst var länge en grej att bocka av på listan ungefär samma år man tog studenten, sedan var det annat som lockade. Det innebar en tuff och senare hopplös utmaning för arrangörerna som tvingades nyrekrytera en väldigt stor andel av sina besökare – för övrigt samma hopplösa spiral som gamla Hultsfredsfestivalen hamnade i för många år sedan.
Och visst är det ändå helt logiskt att Summerburst stänger sin drömfabrik nu när medelklassens barn vaskat sin sista champagneflaska. Att festen tystnat och fyrverkerierna brunnit ut är bara ytterligare ett tecken i tiden.
Det kommer ny musik, ett annat soundtrack för vår tid. Den kommer inte att skrivas av Axwell & Ingrosso.
LÄS MER:Festen är över - det är dags att stänga igen Summerburst
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
