Mellanrättskrogarna, där man delar på maten, är en vattendelare.
Mellanrättskrogarna, där man delar på maten, är en vattendelare. Bild: Tomas Oneborg/TT

Frida Rosengren: Mellanrätterna är matvärldens Tinder

Att kunna välja mellan tusentals personer har visat sig katastrofalt för våra kärleksliv. Mellanrätterna bygger på samma illusion: att slippa göra ett val. Kanske är det dags för kulinarisk monogami.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det finns två sorters människor: de som älskar mellanrätter, och de som hatar dem. Tillhör du den senare gruppen är det bara att beklaga. När någon i sällskapet yttrar ”vi kan väl beställa in lite av allt och dela?” är det kört. Den som protesterar vilt och propagerar för att få ha sin mat för sig själv framstår lätt som en snål, stelbent och tråkig typ. Ingen press men sharing is caring.

Den vanligaste inriktningen för en restaurang är i dag mellanrätter tänkta att delas på, ”tillagade på hållbara råvaror i säsong”. En servitör, som ibland slår sig ner lite avslappnat, berättar att två till tre rätter per person rekommenderas. Men också att ”det beror på hur hungriga ni är.” Innan ett normalt samtal kan påbörjas behöver flera personer, med skilda preferenser och nivåer av hunger, komma överens. Let the hunger games begin.

ANNONS

Du kan förstås beställa in tre rätter och ha dem för dig själv. Problemet är bara att de är framtagna just för att delas. Det blir enformigt att sätta i sig sju risottobollar med svamp på egen hand, eller övermäktigt att äta en hel skål boquerones.

Mellanrätterna är en underbar lösning – välj inte, ta in lite av allt. Du kan ha kakan och äta den!

Själv sjunger jag mellanrätternas lov. Mina argument lyder ungefär: jag får testa flera goda grejer och riskerar inte att missa något eller bli fast med en trist rätt.

Jag är ett barn av min tid. Vi är vana vid att ha fler valmöjligheter än en hjärna kan hantera, med det uppstår lätt en oförmåga eller ovilja att faktiskt ta ett beslut. Om du ändå gör det är risken stor att du blir missnöjd, du är ju smärtsamt medveten om vad du valde bort. Mellanrätterna är en underbar lösning – välj inte, ta in lite av allt. Du kan ha kakan och äta den!

I rapporten om mattrender för 2023 av Food & Friends slogs det fast att mellanrätterna inte är på väg någonstans, de spåddes snarare öka. Men jag ser små tecken på en motrörelse. Unity Jazz slutade nyligen med mellanrätter för att i stället köra på förrätt, huvudrätt, efterrätt. Nyöppnade Alba går samma traditionella väg. När Uteätarna recenserade Ma Cuisine var rubriken ”Bra krog för den som inte vill dela på maten”. Veckor senare fick jag fortfarande frågor om vilken restaurang det var. Även en del framstående krögare yttrar sig negativt om fenomenet, till exempel Tom Sjöstedt som menar att man inte får med ”hela smakspektrat” och önskar fler à la carte-krogar.

ANNONS

Även på dejtingappen skapas illusionen av att slippa välja, att hela världen är ditt smörgåsbord.

Visst finns det skuggor även i mellanrättsparadiset. I somras när mitt sällskap och jag beställde in en så kallad ”sharing-meny” fylldes bordet snabbt av fat till den grad att besticken inte fick plats. Åsynen av matberget skapade både mättnad och stress. Allt var nog egentligen gott, var för sig, men lämnade oss med känslan av att ha blandat för många färger. Man blir kvar med en gråbrun nyans. Ingen hade någon aning om vad vi hade ätit.

Det slår mig att mellanrätter är matvärldens Tinder. Även på dejtingappen skapas illusionen av att slippa välja, att hela världen är ditt smörgåsbord. Men när alla möjligheter radas upp och ställs mot varandra blir ingen speciell, eller god nog.

Folk har tröttnat på att svajpa, gifter sig vid första ögonkastet eller flyttar till Rom, och pratar om hur trötta de är på snabba, ytliga relationer. Nu vill de fokusera och satsa på en enda person. Kanske är det dit jag ska, matmässigt alltså. Kulinarisk monogami.

Risken finns förstås att bordsgrannens carbonara är godare än min wallenbergare. Men jag har åtminstone en chans att träffa rätt. Att välja allt innebär också att inte riktigt välja någonting. Jag resignerar. Nästa gång är det jag som beställer in en huvudrätt och lever med följderna. Man måste våga chansa för att vinna.

ANNONS

LÄS MER:Göteborg håller på att förvandlas till Lilla Las Vegas

LÄS MER:Därför kommer Göteborg aldrig få en tvåstjärnig restaurang

LÄS MER:Jag bröt mot alla regler på Nobelfesten och överlevde

Anmäl dig till nyhetsbrevet GP Mat och dryck

Få tips på vin, öl och recept inför helgen och det bästa från Göteborgs restaurangliv. Ett nyhetsbrev för dig som är 25 år eller äldre.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS