I tv-serien ”Seinfeld” finns en klassisk episod där rollfiguren George Costanza snålar in på kuvert när han ställer till med bröllop. Den tilltänkta bruden, som skickar ut inbjudningskorten, slickar på kuvert efter kuvert. Limmet visar sig dock vara hälsovådligt – inbjudningarna är bokstavligt talat dödsgiftiga och bruden trillar av pinn.
Huruvida Nobelstiftelsen sparat in på kuverten i dessa tider av recession låter jag vara osagt, men inbjudningarna till årets festligheter har åtminstone i bildlig mening visat sig vara minst lika giftiga som George Costanzas.
Först kovändningen i fallet Jimmie Åkesson som i år för första gången bjöds in till banketten. Detta trots att Nobelstiftelsen även fortsatt säger sig vara emot polarisering, nationalism och populism. Och trots att SD:s partiledare är lika mycket en polariserande nationalistisk populist som förra året.
Men så är det ju till syvende och sist inte Åkesson som förändrats, utan omständigheterna, ja, hela den politiska problemformuleringen. I dag förväntas vi alla vara angivare och gränsvakter. Nobelstiftelsen vätte bara fingret för att kontrollera vartåt det blåste, konstaterade att vindarna är auktoritära och anpassade sig därefter.
Man skulle kunna tro att Nobelstiftelsen fick feeling, för under torsdagen överskred man definitivt alla anständighetsgränser. Då utökades inbjudningslistan, så att Rysslands, Irans och Belarus ambassadörer återigen bjöds in till begivenheterna.
”Vi tänker att det är bra att bjuda in också stater som behöver höra hur viktigt det är med demokrati och mänskliga rättigheter”, motiverade Nobelstiftelsens vd Vidar Helgesen beslutet för Ekot.
Också statsminister Ulf Kristersson har uttalat sin förvåning över tilltaget
Om inte Helgesen vore norsk hade det varit svårt att föreställa sig någon svenskare föresats. I stället för en festlighet, en ombudsman vid dörren som upplyser om demokratiska kärnvärden och ”how we do it in Sweden”.
Men det är också en naivitet som är lika grandios som förolämpande mot både diktaturernas oräkneliga offer och det kämpande Ukraina. Och som heller inte direkt talar till stiftelsens fördel i avseenden som omvärldsbevakning, etisk fingertoppskänsla eller ens verklighetsuppfattning.
Vilken stackare skulle bli bänkgranne på ceremonin och tvingas kallprata med Rysslands ambassadör?
Inte partiledarna, vad det verkar. Hittills har Centerns Muharrem Demirok, Miljöpartiets Märta Stenevi och Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar meddelat att de inte tänker delta om inbjudan till Rysslands ambassadör kvarstår. Också statsminister Ulf Kristersson har uttalat sin förvåning över tilltaget, liksom Liberalernas Johan Pehrson. Jimmie Åkesson har, å sin sida, redan tackat nej, men av skäl som snarare har med att ge igen för gammal ost att göra.
Här finns förmodligen en gammaldags sensmoral i botten. Om nivån på festligheterna ska hålla en någorlunda nivå får man helt enkelt vara beredd på att det kostar på, både i ekonomisk och moralisk mening.
Det gäller Vidar Helgesen såväl som George Costanza.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Flera partiledare nobbar Nobelfirandet
LÄS MER:Esa-Pekka Salonen till Nobelpriskonsert
LÄS MER:Nobelstiftelsens vd: "Förstår att folk reagerar"
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
