Jag hoppas att “Paradise hotel” har hittat rätt den här gången, skriver Klara-Lovisa Lundström.
Jag hoppas att “Paradise hotel” har hittat rätt den här gången, skriver Klara-Lovisa Lundström. Bild: Press

Klara-Lovisa Lundström: Sveriges mest bespottade tv-program är tillbaks igen

Utskällda ”Paradise hotel” är tillbaks igen. GP:s Klara-Lovisa Lundström ser ett tröttsamt format men också ett tv-program som fyller sin funktion.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Kronjuvelen i den lägst stående genren av reality-tv är tillbaka i sin originalform. I förra veckan hade “Paradise hotel” återigen premiär efter flera års frånvaro i tablån och inför säsongsstarten har Viaplay, som visar programmet, slagit på stora trumman. Otaliga intervjuer, en officiell podcast och en omdiskuterad reklamkupp mitt i landskampen mot Estland. Ja, Viaplay verkar inte direkt skämmas över att återigen visa ett av Sveriges mest omdiskuterade, kritiserade och bespottade tv-program.

Sedan den svenska premiären 2005 har “Paradise hotel” kallats för förnedrings-tv. Kanske för att programmet går ut på att deltagarna filmas dygnet runt medan de festar, har sex, går på toa och bråkar.

ANNONS

Medan tyckarna har debatterat om programmet är rakt igenom sexistiskt eller tvärtom en gnutta feministiskt eller huruvida arbetarklassungdomar exploateras eller får revansch, har tittarna visat vad de tycker. För trots att diskussionen om det etiska i att filma fulla 20-åringar ständigt pågått har det inte hindrat publiken från att göra “Paradise hotel” till ett av Sveriges mest populära tv-program. Programmet var så populärt, att det trots den ökända machokulturen, kunde leva parallellt med den feministiska vågen under 2010-talet. 2014 var det fler som sökte till “Paradise hotel”, eller “PH” som det kallas i folkmun, än till landets lärarutbildningar och 2019 kraschade Viaplays hemsida när finalavsnittet släpptes.

Från syslöjdsalen i sexan till grupparbeten på universitet har “PH” fungerat som ett socialt smörjmedel.

Under alla dessa år har programmet fungerat som min generations sista lägereld. Från syslöjdsalen i sexan till grupparbeten på universitet har “PH” fungerat som ett socialt smörjmedel. För fem år sedan var Marcelo Peñas “SR-tåg” (som dessvärre stod för svinresan och inte Sveriges Radio) den ultimata icebreakern.

Trots återkommande kritik svek inte tittarna. Men sen kom 2021. En manlig deltagare anklagades för att ha utsatt två kvinnliga deltagare för sexualbrott. Mannen fick lämna hotellet dagen efter. Publiken rasade och var inte bara upprörda över de misstänkta övergreppen. De var lika arga över att de filmats utan att någon ingripit, klippts och visats i tv flera månader senare utan konsekvenser. Kritikstormen följdes av en polisanmälan från produktionen och kvinnornas håll (och en förundersökning som sedermera lades ner i brist på bevisning) men det var för sent, det gick inte att rädda “PH”. Säsongen plockades bort från streamingtjänsterna och en redan inspelad säsong ställdes in.

ANNONS

“Paradise hotel” ersattes av det nya och snällare “Paradise” som beskrevs som “modern reality med fokus på samtida värderingar” där “positiva värderingar och beteenden ses som en styrka i spelet”. Bara av programbeskrivningen gick det att förstå att det skulle bli en flopp och det blev det också. Produktionsbolaget hade totalt missuppfattat vad tittarna ville ha och gav oss en normbrytande UR-produktion där folk var snälla mot varandra. Det var för nära det riktiga livet.

Man får inte låta sig luras av genrens namn. Reality-tv-tittarna vill inte åt verkligheten eller riktiga lärdomar. Vi vill åt eskapism. En flykt från vår egen verklighet till en främmande plats där det gränslösa, ofiltrerade, ärliga och elaka är norm. En plats där alla vi som inte har det i oss att kasta en drink på någon tycker oss ha kognitivt och socialt övertag och kan må lite bättre över oss själva. En plats som är det gamla “PH”, men utan övergrepp.

Jag hoppas att “Paradise hotel” har hittat rätt den här gången och lyckas balansera sunda värderingar med ett lagom gränslöst beteende

Och det är exakt det som “Paradise hotel” försöker leverera nu när programmet gör comeback i sin originalform. Det har skett några få justeringar. De har infört samtycke (!), enkelsängar, mindre alkohol och produktionen beskrivs som mer “hands on”.

I övrigt är programmet exakt likadant som innan det slutade sändas. I vanlig ordning har de återbrukat deltagare och de som inte varit med tidigare beter sig som karikatyrer av hur en “PH”-deltagare ska vara. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det finns mer än en kille som är där för att “kasta kulan” och mer än en tjej som tycker att de andra tjejerna borde se just henne som ett hot. Det är lika förutsägbart som ett nordkoreanskt valresultat – men det gör återigen succé om man ska tro Viaplay själva.

ANNONS

Är det då värt att kolla på den nygamla säsongen? Ja och nej. Det är ett tröttsamt format men programmet fyller sin funktion.

Jag hoppas att “Paradise hotel” har hittat rätt den här gången och lyckas balansera sunda värderingar med ett lagom gränslöst beteende, så att vi andra kan sitta kvar på våra höga hästar och fortsätta njuta av vår egen förträfflighet – för det är uppenbarligen det vi vill.

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS