Världen skrattar åt Lukasjenko. Men det vitryska folket tror fortfarande på hans sagor. Diktatorn påstår sig ha byggt upp ett utopiskt rike, varken kapitalistiskt eller socialistiskt. Det har tagit honom sjutton år. Men resultatet är en parodi på Sovjetunionen.
Utopier är kostsamma. Som ett komplement till den olönsamma kött- och mjölkproduktionen har Lukasjenko därför inlett en lönsam handel med imaginära varor. Han började med att sälja ”det geografiska läget” – Ryssland betalade bra, eftersom den enda vägen för distribution av olja och gas till Europa gick genom Vitryssland. Oförväget sålde han sedan ”antiryska stämningar” till Europa och ”motvilja mot väst” till Ryssland. Den som betalade bäst blev han vän med. Men hans makthunger var alltid större än hans vänskap.
När det var presidentval visade världens tevekanaler hur myndigheterna i Minsk brutalt skingrade en fredlig protestaktion mot valfusket. Nästan tusen personer misshandlades och arresterades. Bland dem fem tidigare presidentkandidater. Ett latinamerikanskt scenario – mitt i Europa! Till och med Ryssland drog öronen åt sig. Vitryssland blev isolerat och fick inte längre några valutakrediter. En kris inleddes.
Nu liknar Minsk 1990-talets Moskva. Folk köar utanför mataffärerna, odlar potatis för att överleva och svär över sin ”älskade” president. Men när bensinpriset höjdes och valutan försvann från växlingskontoren övergick missnöjet i öppna protester. När jag nyligen besökte Minsk såg jag en vettskrämd, åldrad Lukasjenko, som hotade att skicka ut stridsvagnar och bombplan. ”Jag lämnar inte ifrån mig Vitryssland!” skrek han.
Både väst och öst kräver nu att Vitryssland skall demokratiseras. Men Lukasjenko har hittat en ny vara att sälja – politiska fångar. ”Vi följde bara order”, sa domarna som dömde demonstranterna till mellan fem och sju års fängelse eller arbetsläger med ”sträng regim”. Fångarna är Lukasjenkos gisslan. Hans kapital. Nu kräver han pengar för att frige dem och inleda en demokratiseringsprocess. Han har lyckats göra själva diktaturen lönsam.
För att klara krisen lär Vitryssland behöva minst tio miljarder dollar. Och denna summa utlovades till den vitryske diktatorn, vid det Östliga partnerskapets toppmöte i Warszawa. Ryssland har dessutom utlovat billig gas. Och kanske är ännu en affärsuppgörelse på gång: BBC rapporterade att Gaddafis privata flygplan ska ha landat i Minsk, med Libyens guldreserv och ett antal medlemmar ur den blodige överstens familj.
Hur skall vi få reda på om detta är sant? Tror ni att det finns någon som talar sanning på en marknadsplats?
Översättning: Kajsa Öberg Lindsten
