Den som följer med i medierna inser att det är farligt att leva i Ryssland. Nyligen störtade ett av de allra modernaste ryska flygplanen – en Sukhoi Superjet 100. Det skedde under en demonstrationsflygning i Indonesien. Innan avfärden från Moskva hade man tagit en provtur med den ryska maktens radarpar, Putin och Medvedev, ombord.
Utredningen av katastrofen har bara inletts, men ledningen för den ryska underrättelsetjänsten har redan meddelat att det måste röra sig om ett sabotage – eftersom amerikanarna vill tränga ut de ryska flygplanen från världsmarknaden, och förfogar över nya tekniska uppfinningar som gör det möjligt att störa flygplans kommunikationer och navigationsutrustning. I slutet av förra året sköt man upp den ryska rymdsonden Phobos-Grunt. Rymdsonden skulle hämta markprover från Marsmånen Phobos och Ryssland planerade att med detta djärva projekt återta sin ledande roll i rymden. Men rymdsonden fastnade i en bana runt jorden och störtade i Stilla havet.
Den ryska allmänheten har fått veta att det var amerikansk radar som förstörde Phobos-Grunt. Inte bara journalister utan också politiker har kommit med fantasifulla påståenden om att ett stjärnornas krig nu har inletts.
När den nya ballistiska roboten Bulava fattade eld vid en provskjutning skyllde man också på amerikanarna. Och likadant var det när ubåten Kursk sjönk i Barents hav. Trots att utredningen visade att olyckan orsakades av en Sjkvalrobot som exploderade finns det inom flottan fortfarande en djupt rotad övertygelse om att Kursk torpederades av en amerikansk ubåt.
Naturligtvis måste det också ha varit amerikanarna som låg bakom värmeböljan 2010, när de ryska skogarna från Moskva till Vladivostok stod i lågor och huvudstadens invånare nästan kvävdes av röken från brinnande torvmossar.
Och nu går det rykten om att CIA betalat de protester mot Putin som inleddes inför det ryska presidentvalet och fortfarande pågår, där folk går ut på gatorna med vita band, som ett tecken på sitt missnöje.
Precis som förr behöver Ryssland en yttre fiende för att stärka den kvaddade självkänslan: alla våra olyckor kommer från amerikanerna. Eller från väst. De beror inte alls på att ryssarnas liv styrs av tre storheter: slarvet, slumpen och slaveriet. När Gorbatjov någon enstaka gång dyker upp i teverutan känns det ofattbart att han ännu lever, och att vi för tjugo år sedan ville vara fria.
Översättning: Kajsa Öberg Lindsten
Svetlana Aleksievitj är författare. I höst utkommer hennes bok Kriget har inget kvinnligt ansikte på svenska, där Sovjetarméns kvinnor berättar krigsminnen.
