I Clarice Lispectors roman "Stjärnans ögonblick” ser huvudpersonen, maskinskriverskan Macabéa från Nordeste (hon som är liten, oansenlig och torr som en halvtom påse med söndersmulade gamla skorpbitar) en annons för en ansiktskräm i en tidning. Hon klipper ut den och klistrar in den i ett album, drömmer om att äta den med sked, rätt ur burken.
Jag vet känslan. Jag minns väldigt tydligt en gammal Estée Lauder-annons med en glansig kvinna i steril och färglös miljö som brukade ge mig kaninpuls när jag var barn. Det var en känsla av guld och mjölk och blekta tänder som var överväldigande. Och något mer som jag inte riktigt fattade än men det kändes ungefär som: casino, högklackat, aktier, ryggbiff. En rysk docka av andakt, lystnad och gnideri.
Jag är inte ensam. Alla har nog skräckkammarspelet ”Lykos goodie bag” färskt i minnet. När hudvårdsjätten Lyko öppnade sin nya butik i centrala Stockholm delade man ut 500 goodie bags värda tusentals kronor till de första besökarna. Det kukade ur såklart: det dök upp typ en miljon tjejer redan kvällen innan. De sov i kylan och bet varandra för att komma före i kön, allt för att få en påse.
Statusmarkörer är ju vår allra raraste och svagaste mänskliga punkt
Svenskarna lägger 20 miljarder på hudvård varje år, mest i EU, men vi är tydligen redo att gå över lik för att få det gratis. Och mer därtill: vi är bevisligen redo att sova utomhus på Plattan i november som om det inte fanns någon urinvägsinfektion eller smutsiga kanyler.
Susanne Ljung skrev nyligen i DN om hur den välvårdade vackra huden har ersatt smink som statusmarkör de senaste åren. Och statusmarkörer är ju vår allra raraste och svagaste mänskliga punkt. Vi kanske fnissar åt gamla Tudor-trenden med målade svarta tänder (när 1500-tals hovet började importera massa socker från kolonierna och alla lords och ladies fick Vipeholmsmun – plötsligt blev tandröta väldigt chict).
Men vi ska nog inte kasta brödrost i badhus, det var inte alls många år sen ”bird poop facial” trendade för len och porfri ”glass skin”. Det är exakt som det låter: fågelskit i nyllet. Snigelsekret i ansiktet lyfter ingen ens ögonbrynen åt längre, jag har en tub själv. Vad gör vi inte för att bli bara lite, lite mer omtyckta och beundrade?
Agnes Wold själv har upprepade gånger sagt att vi inte behöver en endaste kräm
Men det går att bulla upp för mycket i badrumsskåpet. Enligt P4 Uppland larmar hudvårdssalonger om att många använder alldeles för många produkter i ansiktet och skadar sin hud. Hudforskaren Olle Larkö fastslår att man genom en avancerad hudvårdsrutin bara köper sig ett hål i plånboken och tillägger i bästa Agnes Wold-anda att vi förresten har det alldeles för rent runt oss för att huden ska må bra.
Agnes Wold själv har upprepade gånger sagt att vi inte behöver en endaste kräm och om vi tvunget måste ha det så kan vi gott ta den billigaste. Jag förstår det, rent intellektuellt. Men sen kommer lönen och då klickar jag hem casino, högklackat, aktier, ryggbiff. Och snigelsekret, tydligen.
Läs mer av Joanna Górecka i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Demon time” av Kristoffer Viita
LÄS MER:Årets julklapp är en bakslug personlighetsstörning
LÄS MER:Recension: ”The woman in me” av Britney Spears
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
