Den palestinske fotografen Motaz Azaiza har den senaste veckan rapporterat inifrån Gaza via sin Instagram. Bilderna och filmerna är hemska: familjer på flykt till fots eller dragna i vagn av en åsna, glassbilar som används till att förvara avlidna, människor som grävs fram ur rasmassorna, hela bostadsområden som är sönderbombade, mängder av skadade eller dödade små barn.
FN:s expert på området varnar för att Israel kan vara på väg att genomföra en etnisk rensning. Vid en presskonferens i fredags sa Israels president Isaac Herzog att hela Palestina bär ansvaret för terrorn och att talet om oskyldiga civila är falsk retorik. De som bor i Gaza borde enligt honom ha gjort uppror mot Hamas. Detta trots att nästan en miljon av Gazas befolkningen består av barn. De senaste dagarna har jag förvånats över vad som går och vad som inte går att säga offentligt.
I en essä publicerad på London Review of Books hemsida den 13 oktober skriver den amerikanska filosofen Judith Butler om det språkliga ramverk som omger Israels militära offensiv i Gaza och hur det avgör vårt förhållande till konflikten på förhand. Vi förväntas fördöma och välja sida och det enda möjliga svaret på Hamas grymma och på alla sätt motbjudande attack mot familjer på kibbutzer och festivalbesökare i Israels öken förrförra helgen är naturligtvis ett otvetydigt fördömande.
Syftet med det är inte att förminska Hamas massaker, utan att förstå vilken väg som leder framåt
Inget rättfärdigar Hamas agerande. Judith Butler är tydlig med att det också är hennes ståndpunkt. Men att ifrågasätta det språk som används för att tala om Israel och Palestina eller att söka förståelse för den historia som har lett fram till det nuvarande läget står enligt henne inte i konflikt med en sådan moralisk position. Varför skulle kunskap automatiskt leda till relativisering?
Butler argumenterar för att vi tvärtom måste kunna beskriva det vi fördömer och veta vad det är vi talar om. Syftet med det är inte att förminska Hamas massaker, utan att förstå vilken väg som leder framåt. När media beskriver vad som sker nu som ett krig mellan Israel och Hamas ger de oss en möjlig bild av den rådande situationen.
Hade de i stället understrukit det faktum att Israel enligt Amnestys generalsekreterare ”har en ohygglig historia av att ostraffat begå krigsförbrytelser i tidigare angrepp mot Gaza”, att området är utsatt för blockad sedan 2007 och att Israel sedan dess, enligt FN, redan före krigsförklaringen har mördat 3800 civila i Gaza och på Västbanken hade vi fått en annan uppfattning om konfliktlinjerna.
Lika svårt är det att förstå varför terrorn ger Israel rätt att helt blockera tillgången på mat, vatten och el
Sådana fakta kan och får inte användas för att ursäkta Hamas. Däremot borde de rimligtvis förändra hur vi – det vill säga Sverige, EU och västvärlden – förhåller oss till Israel. För det givna svaret på Hamas vidrigheter kan väl knappast vara att fälla 6000 bomber över 2,2 miljoner palestinier instängda på en mycket begränsad yta utan några skyddsrum?
Lika svårt är det att förstå varför terrorn ger Israel rätt att helt blockera tillgången på mat, vatten och el för Gazas civilbefolkning. Eller att Liberalerna föreslår att Sverige ska börja sälja vapen till Israel, samtidigt som HRW rapporterar om att landet ännu en gång bryter mot internationell humanitär rätt och ska ha använt brandvapnet vit fosfor i tätbefolkat område.
Dödssiffran i Gaza är i skrivande stund 2670: kvinnor, män, familjer, gamla, barn. Nog är det dags att på bred front fördöma något mer än Hamas.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Vad ska det bli av det judiska folket?
LÄS MER:Hamas terror påminner om Bataclan och Butja
LÄS MER:Sluta bannlysa våra tankar om Palestina och Israel
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
