Under de långa vintermånaderna har jag nästan hunnit glömma hur människor är. Jag har bara träffat några få och de befinner sig i min filterbubbla, vilket ofta förenklar saker.
När man rör sig inom sin filterbubbla kan man inbilla sig att folk är helt normala. Om de till exempel har ett glasspapper i handen skulle de i så fall se sig om efter en papperskorg att lägga det i. I min filterbubbla lägger vi skräpet i papperskorgar. Vi kan dricka för mycket ibland men börjar inte veva. I min filterbubbla beter vi oss.
Att det i andra filterbubblor fungerar på ett annat sätt blir uppenbart först när temperaturen stiger och vi börjar ses utomhus igen. Jag slås av att många tycks ha som en funktionsnedsättning som får dem att fungera dåligt i grupp. För att ingen utanför min filterbubbla ska bli upprörd kanske det är bäst att kalla det för en brist. Folk kan inte bete sig helt enkelt.
Jag tog cykeln till bryggan igår. Så jävla nice, tänkte jag. Så jävla nice att bara ligga där och höra klucket av vågskvalp. Att se ut över sjön och kanske för ett ögonblick bli kontemplativ. Bryggan var ordentligt bred och än så länge var det få människor där. Jag la ut min handduk och hajade till vid anblicken av två kvinnor som hade brett ut sig längst ut på bryggan. Precis framför badstegen hade de valt att lägga ut handdukar och ställa sina färggranna kylväskor. Endast några centimeter på ena kanten hade de lämnat för andra att passera på – om någon mot all förmodan skulle få för sig att vilja bada på badplatsen. Chansen var ju rätt stor, varför de uppenbarligen tyckte att det var lika bra att spärra av ordentligt.
Till livets många mysterier hör hur idioter kan prata om att andra är idioter.
Jag försökte att inte bli upprörd. Tänkte på kontemplativ och vågskvalp, men skvalpet var svårt att uppfatta eftersom de två kvinnorna hade en bärbar högtalare med sig genom vilken de spelade svensk hiphop som visserligen inte var jättedålig men ändå. Dessutom ringde den enas kvinnas mobil med jämna mellanrum och signalen var Hammarbys fotbollslåt, Kentas gamla hit ”Just idag är jag stark”, uppdragen till högsta volym.
Jag skärpte hörseln för att höra vad hon pratade om i telefonen. Hennes blipp fungerade inte för att komma in genom porten i huset till exempel, sen var det andra saker. Med kompisen pratade hon om ”idioter”. Till livets många mysterier hör hur idioter kan prata om att andra är idioter. Fattar de inte att de är idioter själva då? Obviously not.
Vad skulle jag göra nu? Jag ville trots allt ligga kvar på bryggan och det fanns en risk att det skulle bli obekväm stämning om jag skällde ut kvinnorna. Skulle jag kunna njuta då? Nej. Det bästa vore, tänkte jag, att betrakta scenariot som en lågbudgetfilm av Ruben Östlund. Filmens premiss kändes relativt spännande. Hur skulle folk reagera? Acceptera faktum eller trotsa det av kvinnorna uppfunna badförbudet? Skulle tumult rentav kunna uppstå, ett rejält slagsmål där folk flög i vattnet på ett komiskt sätt? Troligen inte, men jag hoppades förstås.
Med förtjusning såg jag ett par barn dundra fram och springa rakt över handdukarna mot stegen. Det bådade definitivt gott. Men efter en halvtimme hade det fortfarande inte hänt så mycket mer. Vissa vuxna gick balansgång längst ut på kanten för att kunna komma förbi, andra valde bara en stege längre bort. En man försökte kommunicera genom att spela upp en scen i vilken han låtsades tappa balansen och nästan falla i när han passerade. Det var ganska kul. Men kvinnorna lyfte på sin höjd ett ögonbryn innan de tog ytterligare ett lojt bloss på sin vape. Inte en centimeter flyttade de sig åt sidan under hela dagen.
När det blev dags för mig att gå hade de fortfarande inte fått en enda tillrättavisning. Jag konstaterade att Sverige består av en viss del hänsynslösa idioter som ska samsas med en ännu större grupp konflikträdda mesar. Plötsligt fastnade min blick på en tant som var på väg upp för stegen efter att ha badat. Hon stannade framför de utbredda handdukarna, spände blicken i kvinnorna och ställde den självklara frågan: ”Var det här en så bra idé?”
Full av inspiration och lycklig för att surkärringar existerar cyklade jag hemåt från badplatsen.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
