Det verkar ju inte klokt … men jag hade glömt det, att frihet kan betyda så många andra saker än den marknadsekonomiska valfriheten. Litteraturprofessorn, författaren, förebilden Birgitta Holm påminner mig. Med besked och överraskningar. I sin nya essäsamling Språnget ut i friheten. Om ögonblick då konsten blir revolutionär refererar hon redan på sidan två till den amerikanska kultur- och litteraturkritikern, tillika marxisten, Fredric Jameson och hans ord om frihet som en plötslig förnimmelse av ett outhärdligt närvarande som på samma gång – fastän underförstått och hur svagt artikulerat det än är – är en glimt av ett annat tillstånd i vars namn det första döms. Alltså frigörelse. Inte bara frihet.
Jag hade också glömt med vilken briljans Sigmund Freud kan yttra sig om det mänskliga. Idag är det ju lätt att tro att han och med honom psykoanalysen dött sotdöden, under trycket av alla snabba och effektiva KBT-behandlingar. Men Birgitta Holm väcker honom till liv – och använder hans tankar om vitsen, komik och humor som en bild av vad som händer mellan människor när spänningar förlöses och uppdämd energi frigörs.
Freud, i Holms erinran, anar att det komiska kan finnas i själva det faktum att den som är vuxen minns hur den som barn fick kämpa för att lyckas med vissa saker. Hur omständligt och med vilken energi barnet, precis som alla de barn och djur som vi dagligen möter på internet i komiska sekvenser, tar sig an vissa fysiska uppgifter som den vuxna numera utför på ren rutin. Och hur vi brister ut i ett skratt som innehåller all den befriade energi som vi som barn la på själva situationen och hur humorn faktiskt kan hjälpa oss att lura döden och göra oss, åtminstone för en stund, osårbara.
Birgitta Holm lockar fram sådana ögonblick ur litteratur och film. Hon går med Selma Lagerlöf, förstås, och den snåla Brobyprästen in genom för trånga portar där frisläppandet av den kärlek han hållit tillbaka i 40 år i ett slag gör allt materiellt irrelevant.
Hon går med Bellman (och bjuder med sig serietecknaren Liv Strömquist), med Karin Boye och Virginia Woolfs Mrs Dalloway, men också med bortglömda, för att inte säga från det gemensamma minnet utraderade, romaner som Lars och Gunnel Ahlins Hannibal Segraren från 1992 och helt nyskrivna verk som Sami Saids Väldigt sällan fin och Monomani.
Och hon rekapitulerar, ser om, och skriver jublande analyser – fastän ideliga påminnelser om relationen mellan frihet och fördömda tillstånd – av filmklassiker som Långdistanslöparen, Hugo och Josefin, Dirty Dancing och De 400 slagen.
I filmerna blir klassperspektivet kristallklart. Den lika förtvivlade som anklagande blicken från den unge huvudpersonen i slutscenen av De 400 slagen, Hugos jublande cykeltur i Hugo och Josefin, den brittiska långdistanslöparens vägran att ge sig in i en kamp vars regler han inte fått vara med om att utforma och det iskalla vatten som Baby i Dirty Dancing häller över Yalestudenten Robbie som i skydd av sin klasstillhörighet tror att han kan flyta ovanpå allt vad medmänskligt ansvar heter.
Parallellt dör, i korta insprängda parenteser, Birgitta Holms make i levercancer. Den 16 juni – Bloomsday, den dag som James Joyce Odysseus utspelas under – får han mycket svårt att svälja, en vecka och knappt två sidors boktext senare ringer doktorn och förbereder för döden – ytterligare två månader och 23 sidor senare slutar han andas.
Dagen ansluter till årsdagen av urpremiären av Dirty Dancing och skrattet har inte förmått lura döden, men att hantera den.
.
Ämnet
I sin nya essäsamling Språnget ut i friheten. Om ögonblick då konsten blir revolution återvänder Birgitta Holm till de stora böckerna, filmerna och sångerna som format henne som människa.
Skribenten
Ingrid Bosseldal är kulturskribent och medverkar regelbundet på GP Kultur. Skrev senast om Jan Malmstedts bok Idéerna som tände debatten. Narkotikan i medierna.
