Mats Kolmisoppi: Recension: ”Arvet du fick” av Amanda Lundeteg

Amanda Lundetegs debut sällar sig till de röster som kritiskt granskar transnationella adoptioner. Och visst är ”Arvet du fick” en viktig bok om ett viktigt ämne – men som roman står den sig sådär, tycker GP:s Mats Kolmisoppi.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Amanda Lundeteg är till vardags VD för Allbright, en icke-vinstdrivande stiftelse som arbetar för mångfald och jämställdhet i det svenska näringslivet. Att hon dessutom är en kunnig föreläsare med stor professionell kompetens är tydligt när man läser hennes bitvis självbiografiska "Arvet du fick", en roman som sällar sig till de röster som på senare år kritiskt har granskat transnationella adoptioner.

Den psykiska ohälsan bland adopterade i Sverige är större än bland utomeuropeiska invandrare, ändå har det varit adoptivföräldrarnas känslor och behov som fått styra när adoptioner diskuterats. Lundetegs skildring av en ung kvinna som i Sri Lanka söker sina förstaföräldrar – hennes föredragna term för de biologiska föräldrarna – bidrar därför till kunskapen om utsattheten som adopterade i Sverige upplever.

ANNONS

Viktig bok om viktigt ämne, alltså. Men hur står den sig då som roman?

Mindre bra, måste jag säga.

"Arvet du fick" består till stora delar av dialoger om alltifrån minoritetsstress, mellanförskap, islamofobi, feminism och transfobi till IVF och surrogatmödraskap.

När Alexandra, framgångsrik VD för tankesmedjan Egalitet till exempel grälar med sin till utplåningens gräns stöttande pojkvän verkar det nästan som om lägenheten de bor i förvandlas till ett seminarierum där pojkvännens privilegier ska sättas under lupp, och när hon diskuterar med väninnor på olika caféer, hotellbarer och restauranger i Stockholm påminner det inte sällan om en serie föreläsningar om samtida politik.

Att dessa i sin tur genomförs med hjälp av replikskiften som: "Jag har verkligen ett uppdämt behov av att prata / Jamen, jag har med ett uppdämt behov", gör att romanfigurerna reduceras till bollplank till för att främja Alexandras bildningsgång. Här finns ingen plats för undertext eller ambivalens.

Det pedagogiska draget lättar som tur är något när Alexandra till slut lär känna sina förstaföräldrar på plats i Sri Lanka. Då uppstår ögonblick när förlusten av ett möjligt annat liv får sorgen att tränga igenom på ett mer okonstlat vis.

Jag är övertygad om att den hade framträtt ännu mer om Lundeteg hade undvikit romanomvägen och i stället gått raka vägen fram till sin egen personliga historia.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Adoptionerna” av Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud

LÄS MER:Normtrubbel när allt fler lesbiska skaffar barn

LÄS MER:Recension: ”Blue Bayou” i regi av Justin Chon

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS