Den amerikanska författaren och journalisten Anne Applebaum utgår inte sällan från förhoppningar i sina böcker. Som sedan grusas. I den förra boken ”Twilight of Democracy” (Demokratins skymning) var det förhoppningen som Berlinmurens och Sovjetunionens fall väckte om en demokratisk utveckling i de forna diktaturerna som inte höll.
Den förbyttes i besvikelse över forna vänner och kollegor som svek sina demokratiska ideal och i stället blev verktyg för en auktoritär samhällsutveckling i Polen och Ungern.
Hennes nya bok, ”Autocracy, Inc. The Dictators who want to run the world”, utgår ifrån förhoppningen att en intensifierad handel och ekonomiskt och kulturellt utbyte med auktoritära länder som Ryssland och Kina, i kombination med den till synes fria kommunikation som internet skapat, gradvis skulle knyta dessa stater närmare det demokratiska väst. Demokrati och öppenhet skulle liksom sippra in tillsammans med sänkta tulltariffer.
Det blev som bekant tvärtom.
“Alla antog att i en mer öppen, sammankopplad värld skulle demokrati och liberala idéer spridas till de autokratiska staterna. Ingen föreställde sig att autokrati och illiberalism skulle spridas till den demokratiska världen i stället”, skriver Applebaum (min översättning).
De hjälper varandra att undkomma västs sanktioner.
I själva verket stärktes de auktoritära, kleptokratiska krafternas grepp om såväl ekonomin som medborgarna. Ofta med god hjälp av skrupelfria bolag, advokater, banker och finansiella institutioner i väst som tvättade de miljarder som stulits ur den egna ekonomin.
Applebaum lyfter denna västs dubbelmoral, att man gärna pratade om behovet av demokrati och rättsstat, samtidigt som bolag och finansiella institutioner hjälpte till att skapa envälde och laglöshet, och inte bara i Ryssland.
Men det är inte huvudfokus i hennes bok. För en ingående beskrivning av den processen rekommenderas Catherine Beltons bok ”Putins krets”. I stället lyfter Applebaum hur dagens autokratier funnit varandra i gemensamma intressen: att behålla makt och rikedom samt bekämpa demokratin.
De har skapat nätverk som bygger på kleptokratiska bolag och finansiella institutioner, säkerhetstjänster och militärt och tekniskt samarbete kring övervakning, propaganda och desinformation. Främst mellan varandra, men även tillsammans med krafter i demokratiska stater.
Nu handlar det inte om en gigantisk konspiration med skurkar som möts i hemliga rum och gör upp. Snarare handlar det om ett agglomerat av bolag, vars enda syfte är att bevara rikedom och makt: Autokratier AB.
Och vad som förenar ledarna för Ryssland, Kina, Iran, Nordkorea, Venezuela, Nicaragua, Angola, Myanmar, Kuba, Syrien, Zimbabwe och ytterligare några dussin länder är inte ideologi, utan strävan att undertrycka alla former av öppenhet, transparens och ansvarsutkrävande både hemma och utomlands.
De hjälper varandra att undkomma västs sanktioner. Ryssland, som spelar en central roll i det här autokratiska nätverket, investerar i Venezuelas oljeindustri, liksom Iran. Turkiet möjliggör Venezuelas olagliga guldhandel, Iran exporterar drönare till Rysslands krig i Ukraina och Kina bistår både Belarus och Venezuela med teknisk utrustning för övervakning av medborgarna, och så vidare. Listan på samarbete är lång.
“Det finns ingen liberal världsordning längre, och strävan att skapa en verkar inte längre realistisk”
Gemensamt för de flesta av de här staterna är också att de inte primärt framhåller det egna systemets förträfflighet utan ägnar all kraft åt att misskreditera demokratin som idé. Kaos råder i Väst som är moraliskt bankrutt på grund av feminism, woke-ism, bögar och hbtq-rörelsen. Narrativet sprids inte bara i de egna statskontrollerade medierna för de egna medborgarna, utan lika mycket i sociala medier i välregisserade desinformationskampanjer.
De är ute efter att skapa en ny världsordning, med demokratifientliga ideal. Här syns också de tydligaste länkarna mellan de auktoritära staterna och de högerextrema rörelser i väst som plockat upp och förstärkt denna “falskhetens brandslang”:
“Antidemokratisk retorik har blivit global”, konstaterar Applebaum.
Hennes bok är en dyster läsning, som lätt kan få en att tappa hoppet. “Det finns ingen liberal världsordning längre, och strävan att skapa en verkar inte längre realistisk”.
Den enda lösning hon ser är att människor som lever i demokratier och tror på dess värderingar inser att vi hänger ihop, också med de människor som delar dem och lever i auktoritära stater. Och att vi inser att vi måste anstränga oss för att rädda dem.
Ännu en förhoppning, med andra ord.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Journalisternas rädsla spelar SD i händerna
LÄS MER:Ingen som följt SD kan förvånas över deras trollfabriker
LÄS MER:Det är vårt eget 30-tal vi ska lära av
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
