Pandemivåren 2020 var det inte längre självklart att röra sig fritt inom landet. Resor utanför landets gränser var uteslutna, men när det inte ens var helt säkert att man kunde åka från östra Sverige till västra, att man eventuellt skulle hålla sig i sitt landskap, kändes det klaustrofobiskt.
Jag tänkte på berättelserna om Carl Jonas Love Almqvists flykt 1851 och detaljen som alltid slagit mig: hur han bluffade sig till ett inrikespass på landshövdingeämbetet i Göteborg och sedan kunde ta sig vidare till Helsingborg, via Halmstad, och ut i världen.
1860 avskaffades inrikespasset. Under den första våren med covidsmitta tycktes det vara tillbaka. I essäboken ”De tysta hotellen – och andra rum för resande” återkallar Johan Werkmäster den där tiden, när bara en resa från Göteborg till en sommarstuga i Munkedalstrakten hade en viss laddning av tvivelaktig moral.
Werkmäster skriver om liknande möten, om hotellen som bara knappt tar emot gäster, om vemodiga värdinnor och tomma rum.
För reseskribenten och författaren Werkmäster slog pandemin till på ett särskilt sätt. Hans ämne försvann. Men också ett sätt att leva, att röra sig fritt i framför allt Europa, blev omöjligt. Så uppstår hans bok som en minnesvandring, med nedslag på hotell från 1960-talet och fram till hösten 2019, med kortare rapporter från den kringskurna pandemivardagen.
Hotellet har alltid haft en central plats i litteraturen. Naturligtvis därför att författaren nästan alltid är en resenär, men också därför att hotellet innebär en märklig blandning av intimitet och främlingskap, så produktiv för gestaltningar av mänskligt liv.
I Werkmästers bok betyder hotellet alltid någon form av möte. Det kan vara flyktigt, artigt och oproblematiskt. Men det kan också vara att sitta ner tillsammans med människor och försöka dela något med dem en kväll eller flera. ”De tysta hotellen” är full av sådana minnen, av osäkra och generösa hotellägare i franska Drôme, av den omhändertagande men misstänksamma senhora R i portugisiska Ericeira.
Trots att ordningen borde vara trygg, med gästen i sin roll och värden i sin, är det också ganska vanligt att den tillfälliga besökaren drabbas av skuld och en känsla av att göra intrång. I ”Saturnus ringar” skriver W G Sebald roligt och vagt irriterat om hur hans närvaro på ett hotell i Lowestoft tycks chocka receptionisten. Han är den enda gästen och hon klarar inte av att möta hans blick. Werkmäster skriver om liknande möten, om hotellen som bara knappt tar emot gäster, om vemodiga värdinnor och tomma rum.
Det är ömsom mysigt, ömsom vemodigt att resa med Johan Werkmäster igenom årtionden av ihågkomna platser och hotell.
Många av nedslagen från hotell och resor han minns är från Frankrike. Werkmäster berättar om Rivierans första decennier, där vintern var själva säsongen och de litterära storheterna lockade varandra till Juan-les-Pins och det som sedermera blev hotellet Belles Rives.
I en uppräkning av hotellets berömda gäster genom åren framgår det som är unikt med hotellet som plats: på just det stället har Roland Barthes bott och Cindy Crawford – se där två celebriteter som det aldrig annars finns skäl att nämna i samma mening.
Det är ömsom mysigt, ömsom vemodigt att resa med Johan Werkmäster igenom årtionden av ihågkomna platser och hotell. Den europeiska historien av växelvis gemenskap och krig finns som en fond i nedslagen: bildningsresorna i början av seklet, Taubes franska strand, turisternas lustfyllda nyfikenhet på nya länder – och samtidigt hotell där fascister bott, hotell som förstatligats av kommunister eller som bombats av IRA. Werkmäster berör också den speciella formen av brittisk turism med imperieattityd: när Lord Byron i början av 1800-talet kom till den vackra och kungliga portugisiska staden, kunde han inte ”förstå vad portugiserna hade i Sintra att göra: ’Why, Nature, waste thy wonders on such men?’, skulle hans senare skriva i Childe Harold’s pilgrimage”.
Denna osaliga blandning är Europa och den är på sätt och vis lika viktig som själva reseberättelsen i ”De tysta hotellen”, en bok att ta med sig på sommarens resor eller bara läsa för att påminnas om den vackra och konstiga världsdel vi bor i.
Då Johan Werkmäster är återkommande kritiker i GP har vi bett Malin Ullgren, litteraturredaktör på DN, att gästrecensera boken.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Kvällens röster” av Natalia Ginzburg
LÄS MER:Recension: ”Spindelbjörken” av Pär Hansson
LÄS MER:Recension: ”Elefantupploppet i Skänninge år 1806” av Gunnar Nirstedt
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
