”Den sista festen” av Clare Mackintosh i översättning av Ing-Britt Björklund, Modernista
Ingen sommar utan brittiska deckare och här har vi en att lägga i strandväskan. Med ”Den sista festen” inleder Clare Mackintosh en ny serie och det börjar i en liten by i Wales på nyårsdagen. När invånarna traditionsenligt ska kasta sig i det iskalla vattnet i Mirror Lake avbryts festligheterna av att någon hittar en kropp i sjön.
Det visar sig vara Rhys Lloyd, som alla i det lilla samhället haft någon form av relation till och som nästan lika många kan intyga var en skitstövel. Dessutom var det han som sålde de nybyggda och lyxiga semesterstugorna till diverse kända och rika personer – och det var till honom och hans familj som alla var inbjuda på nyårsfest.
Kriminalassistent Ffion Morgan går direkt från ett engångsligg till en mordutredning på årets första dag och får veta att hon ska samarbeta med en polis från ett närliggande distrikt i England. Problemet, men också en fördel, är att hon själv är från byn och känner var och varannan familj – något som dock förstärker den ditskickade kollegans fördomar om denna isolerade plats.
Mackintosh leder oss snabbt in i både handling och miljö där naturen hela tiden gör sig påmind i människornas liv, med sjön som en sammanhållande men även respektingivande kraft. Intrigen är smart, berättelsen spännande och humorn välgörande i denna underhållande och ganska oförutsägbara kriminalroman. Jag blir sugen på att åka till Wales men också på att träffa Ffion igen; det här är en polis som är en fascinerande historia i sig och som man vill veta mer om.
”Långfredagen” av Sofie Sarenbrant och Carina Bergfeldt, Bookmark
Den nya deckarduon Sarenbrant och Bergfeldt inledde sin serie om programledaren Frida von Engen förra året med ”Födelsedagen”. Det var en effektivt komponerad thriller, om än med väl synlig konstruktion.
Uppföljaren tar vid när Frida gör comeback i rutan efter att ha behövt återhämta sig efter traumat i förra boken – en tid hon använt till att skriva och sälja bok om händelserna i stället för att ta det lugnt.
Nu sitter hon åter i sminket inför en liveshow, trött och sliten men med en plan för att fånga publiken: ett tajt fodral och en extremt kontroversiell gäst i direktsändning. Men det finns någon annan i studion som också har en plan och som plötsligt dyker upp och hotar publiken mitt under sändning.
”Långfredagen” är en bättre spänningsroman än föregångaren; det stängda rummet och nerven när publiken i tv-sofforna kan följa det dramatiska förloppet bidrar, men att karaktärerna har hittat en något mer trovärdig form är viktigare. Frida söker fortfarande strålkastarljuset som en alkoholist törstar efter nästa glas men hon påverkas också av sina erfarenheter (även om hon gör nya misstag).
Att Pernilla, studioman och bonusmamma till Fridas barn, är en del av programledarens liv både på jobbet och utanför har hon svårt att acceptera men här är de verkligen fast tillsammans. Bladvändarfaktorn är hög, liksom pulsen, och man slukar denna bok som chips ur en skål en fredagskväll i soffan. Efteråt uppstår ett behov av långsamma kolhydrater och fiberberikat språk.
”Stormfågel” av Ann Cleeves i översättning av Johan Nilsson, Albert Bonniers förlag
Många känner till Ann Cleeves för hennes Shetlandsdeckare, men även den senare North Devon-serien har hittat sina läsare. Den tredje boken med kriminalkommissarie Matthew Venn inleds med en ödesmättad storm i den fiktiva byn Greystone.
Sjöräddningens volontär Mary Ford med besättning trotsar vågorna och gör en utryckning efter ett larm. Men i stället för en båt i sjönöd hittar de ett lik i en jolle.
Offret är en känd figur och seglare, Jem Rosco, som nyligen återvänt till den lilla orten där han växte upp och som hängt mycket på puben den senaste tiden. Många har hört honom prata om ett kommande besök – men har det med mordet att göra? Och har hans beryktade kvinnotycke betydelse för vad som hänt?
För den eftertänksamme och lågmälde Venn innebär det ett fall som tar honom tillbaka till uppväxtens församling och som påminner om roliga utflykter med gemenskap men också om varför han lämnat och gått vidare. Han är en polis som tar lite tid att lära känna men som man vill väl, inte minst vad gäller relationen till maken Jonathan.
Utredningen håller sig mycket kring byn och dess invånare och Cleeves visar som oftast förmåga att skildra människor och miljöer så att berättelsen blir levande och trovärdig, vilket bibehålls i Johan Nilssons lyhörda översättning. Det är lätt att förstå att författaren måste understryka att Greystone är en påhittad plats; den lilla byn ger ett högst verkligt intryck där varje scen framträder tydligt och där den lokala puben är det självklara navet.
”Frälsarkransen” av Kristina Ohlsson, Forum
Den fjärde boken om August Strindberg på Hovenäset utspelar sig under sensommaren då värme och dramatik anländer hand i hand till Bohuslän. Ett äldre par ska äta sin lunch innan de hämtar barnbarnet, men när ingen av dem dyker upp som avtalat och båda verkar ha försvunnit utan ett ord blir sonen orolig.
Det är också han som hittar sina föräldrar förgiftade i hemmet, en händelse som skakar om grannskapet. Strindbergs sambo Maria tar hand om utredningen tillsammans med kollegorna som vi numera känner ganska bra, medan August är föräldraledig med lilla dottern Sofia.
Polisen har svårt att hitta motiv till dådet och det verkar som att paret som utsatts har varit omtyckt av de flesta. Men bakom fasaden finns inte oväntat hemligheter och snart uppstår misstänka spår på flera håll. Samtidigt dyker Strindbergs ex oväntat upp utanför hans hus och har information som får vår huvudperson att börja fundera på sin bakgrund.
”Frälsarkransen” bjuder på svettig sträckläsning men lyckas också behålla feelgoodkänslan som ju är bokseriens signum. Det ska vara lagom skrämmande, en hel del relationstrassel och ännu mer lycka och romantik – allt marinerat i bohuslänska dofter.
Och det är just den lättsmälta blandning vi får. Man läser för att få upplösningen av fallet, men lika mycket för att få veta hur det ska gå för förälskade kollegor och inte minst Strindberg och hans lilla familj. Boken är en pjäs på över 500 sidor men mycket lättuggad och tar slut snabbare än vädret växlar på västkusten.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recensioner: Fyra nya deckare i maj
LÄS MER:Recension: Fyra deckare att smygstarta sommaren med
LÄS MER:Recension: Deckare och kriminalromaner i påsk
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
