Kojan ligger i ett buskage alldeles invid tunnelbanan. Var femte minut dundrar vagnarna förbi, på väg till eller från Farsta. Inne i snåret har en liten flicka med stor möda skapat ett eget rum, avskilt från människors larm och blickar. På en stam har hon spikat upp två hästskor för lycka och skydd. Det var där inne i kojan som söktruppen till sist hittar Karolina. Hon är tolv år gammal när hon tar sitt liv.
Journalisten och författaren Elinor Torps signum är att via en specifik arbetsplats, få grepp om ett helt system och de luckor, brister och kryphål som drabbar den lilla människan. ”Follow the people” kallar hon metoden. Genom att vistats på en arbetsplats och komma nära människorna där, har Torp i ett flertal uppmärksammade granskningar gett detaljerade interiörer från dysfunktionella och ovärdiga arbetsplatser, där människor utnyttjas och kommer till skada. I ”Flickan i korridoren” riktas strålkastarljuset mot den svenska skolan.
Det är tung och upprörande läsning med stark igenkänning för alla föräldrar som fått hörselkåpor och skärmar presenterade som lösning när barnet mår dåligt av stök, spring och hög ljudnivå i klassrummet.
Det var i skolan som Karolina mådde som sämst.
Jämte Torp finns hela tiden Desi, Karolinas mamma. Efter självmordet blir hon övertygad om att dottern, som var mycket språkligt begåvad, hade högfungerande autism. Det är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som bland annat innebär ett stort behov av lugn, rutiner och kontinuitet. En person med denna diagnos har en särskild känslighet för stök, oförutsägbarhet och oro. Det sociala spelet är svårt.
Flickor med den sortens autism, löper väsentligt högre risk att dö i suicid.
Det var i skolan som Karolina mådde som sämst. Tecknen hopade sig: hon var hellre i korridoren än i salen, nästan alltid ensam, gömde sig med hörselkåpor i en hoodie med håret framför ögonen, under lektionen rev hon sig på armarna tills det blödde, stack ofta från skolan till kojan.
I skolans anteckningsblock och arbetsböcker skrev hon rakt ut om sina planer på självmord, till och med vilken dag det skulle ske. Ändå gjordes ingen samlad insats. Inget skyddsnät fångade henne.
Torp går igenom förändringarna i skollagen 2011 vad gäller skolhälsovården. I ett gytter av brister som präglar svensk skola, är detta en lagändring som gått under radarn.
I och med förändringen försvann samarbetet med primärvården. Kedjan mellan BVC och skolhälsovården bröts och dokumentationen av en elevs mående kom att variera från skola till skola.
Hur kan landets största arbetsplats misskötas så?
Efter 2011 är det nämligen upp till skolledningen att fatta beslut om eventuellt behov av skolsköterska, kurator och övriga specialresurser. På en skola med stora arbetsmiljöproblem till följd av inkompetent ledning, är denna lucka förödande.
Den drabbade Karolina på värsta tänkbara sätt.
”Flickan i korridoren” söker ta ett helhetsgrepp på varför svensk skola under en räcka decennier bara försämrats. Problemanalysen är bekant: kommunaliseringen och därpå följande resursbrist, illa genomtänkta reformer utan kontinuitet samt skolpeng och konkurrens.
Jag är den första att skriva under på att detta är källor till systemfel, men värjer mig mot Torps bitvis nostalgiska blick på skolan som fanns innan allt detta genomdrevs. Socialdemokraten Bengt Göranssons skola, som författaren skriver.
Det fanns stora ordningsproblem i grundskolan även under sjuttiotalet. Stöket då föranledde den så kallade SIA-utredningen, skickligt dramatiserad i Carin Mannheimers ”Lära för livet”, för den som vill se.
Det fanns vidare ett missnöje i lärarkåren mot tvingande enhetlighet i den statligt styrda skolan; vissa i professionen önskade helt enkelt den decentralisering som senare varit föremål för grundlig kritik.
Men det är randanmärkningar i en granskning som har ett synnerligen viktigt ärende. Det var skolan som gång efter annan svek flickan i korridoren.
Frågan till politiken är given: Hur kan landets största arbetsplats misskötas så?
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Rent åt helvete” av Elinor Torp
LÄS MER:Regionen missar miljoner till Bup – lever inte upp till kraven
LÄS MER:Recension: ”Ditlevsen” av Jens Andersen och ”Ansiktena” av Tove Ditlevsen
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
