Det är hemskt men när jag läser Karl Kofi Ahlqvists debutroman ”Ingen ro om natten” så känner jag igen mig.
Jaså, tänker du. Känner hon igen sig som en av de äldre vita kvinnor som köper sex av romanens unga rasifierade berättarjag?
Nja. Riktigt så är det inte. Men även den som varken sålt eller köpt sex på pappret kan nog känna igen en hel del i Ahlqvists sakliga och totalt oromantiska skildring av nätdejting – och sexdejting inte minst.
Såhär kan det till exempel stå: ”En kvinna bad mig skicka bilder på kuken innan hon kunde överväga att ses, men slutade att svara efter att jag skickat dem.”
Men låt oss börja från början. En ung svensk man med en farsa från Ghana som bor i Malmö och morsan från nån håla längre norrut, bor i Köpenhamn. För att försörja sig säljer han alltså sex till äldre vita kvinnor, stulna fentanylplåster från avlidna gamlingar, och hjälper sin farsa med hans flyttfirma.
Det är verkligen high life.
”Ingen ro om natten” får mig att tänka jättemycket på en annan roman som också utspelar sig i Köpenhamn: Henning Lundkvists ”Jolene”. Kanske är det något med svenskens alienering i den danska huvudstaden. Kanske är det något med tidsandan, dejtingen, festandet, gentrifieringen.
Det ”Ingen ro om natten” blottar är i alla fall något slags absolut ensamhet. En människa helt ensam i ett kapitalistiskt system, som försöker behålla sitt värde. Sina konkurrensfördelar.
med denna bleknande hudfärg bleknar också helt uppenbart hans attraktionsvärde. Det vill säga hans förmåga att tjäna pengar på de kvinnor som gillar att knulla med yngre svarta män.
I Ahqvists roman handlar detta värde om två saker: att han är ung. (Det vill säga yngre än de kvinnor som han ligger med.) Och att han är svart. (Till skillnad från de kvinnor som han ligger med.)
”Kroppen fick inte bli för slät, heller inte för hårig. En av de kvinnorna jag hade mött frågade mig en gång om jag inte kunde låta håret växa på bröstet. Det var så sexigt med hår på bröstet på unga män, sa hon. Jag sa att det var sällsynt med behåring på bröstet på afrikaner. Är det så? Ja, sa jag. Det är synd, men som tur är gör din mörka hud mig galen, sa hon.”
Ett annat problem som romanens berättare har är att hans mörka hudfärg inte är beständig utan bleknar ju längre bort från sommarens solbränna han kommer. Och med denna bleknande hudfärg bleknar också helt uppenbart hans attraktionsvärde. Det vill säga hans förmåga att tjäna pengar på de kvinnor som gillar att knulla med yngre svarta män.
Så visst finns det människor som utnyttjar andra här. För att få uppehållstillstånd, för pengar, för kärlek, för sex. Det finns rasism. Det finns en stor ensamhet. Det finns en global kapitalism – och hierarkier på den sexuella marknaden. Ändå finns det inte på något entydigt sätt offer eller förövare. Författaren nedlåter sig inte till den sortens utpekande. Snarare ett slags saklig desillusion.
Med ”Ingen ro om natten” har Karl Kofi Ahlqvist skrivit en hårdkokt och hjärtslitande roman som gestaltar otroligt smutsiga och sorgliga saker utan att gegga till det.
Det är med andra ord en dunderdebut det är frågan om.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Je suis Linda Skugge
LÄS MER:Hur pratar du med dina barn om Västlänken?
LÄS MER:Rappare driver med ”Arga köttjuven”
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
