När Jordan B. Petersons första bok, ”12 livsregler: ett motgift mot kaos”, kom ut 2018 gav den röst åt en grupp män som kände sig marginaliserade av feminister och vilka de ansåg vara PK-eliten. Det är ingen överdrift att påstå att mansaktivister och nykonservativa fick en upprättelse när Peterson gick till angrepp mot ”identitetspolitik” samtidigt som han levererade tips på att bädda sängen var bra mot ett inre mentalt kaos.
Jordan B. Peterson var för några år sen en anonym psykologiprofessor verksam vid Toronto universitet och är numera en högerpredikant med rockstjärnestatus. Hur han blev kändis? Genom att 2016 inta en rättshaveristisk position och protestera mot en kanadensisk lagstiftning som innebär att universitetslärare ska tilltala studenter med rätt pronomen.
Efter succén med boken och bedriften att lyckas bli livsstilsguru för vilsna män tystnade Peterson tvärt hösten 2019. För hur många miljoner följare man än har, hur känd man än är, står vi alla lika inför psykisk ohälsa: Peterson blev akut inlagd för missbruk av bensodiazepiner på ett behandlingshem i Ryssland. Att hans nya bok ”Bortom ordning. 12 nya livsregler” nu har översatts till svenska får så sett betraktas som hans återvändo.
Bokens tolv regler spänner mellan att välja Jesus, att välja att lyda chefen, att vara huvudpersonen i sitt eget liv samtidigt som man accepterar att livet är som det är. Peterson hyser stark avsky för ideologier han anser vara dogmatiska. Att den kristna religion passerar nålsögat är för att dess rättesnöre och normer har utvecklats över flera årtusenden.
Petersen fortsätter älska ordning såsom en sträng magister gör det.
Vad är då problemet? Jo – hans besatthet av att kritisera ”identitetspolitiken” och hans unkna islamofobi, men också hans rigida människosyn. Den kommer till uttryck till och med när han propagerar för att det är bra med ett riktigt vackert rum hemma. Det genom att beskriva tjafset om städning som en strid mellan herre och slav, och att vara oense bara kan lösas genom förhandling, tyranni eller slaveri. Peterson fortsätter älska ordning såsom en sträng magister gör det. Därför är det också fullt logiskt att han ser en strikt skiljelinje mellan struktur och kaos. När balansen rubbas måste hjälten skapa en ny ordning, och helt enkelt, rycka upp sig. Det gäller alla från Jesus och Harry Potter till oss som läser hans bok.
Åsikterna om Peterson har varit många och spretiga. I sin kolumn i The New York Times skriver journalisten David Brooks att Peterson är västvärldens mest inflytelserika offentliga tänkare. Hemma i Sverige har Maria Sveland i ETC jämfört honom med både Horace Engdahl och radikaliserade mansaktivister. ”Hur ser linjen ut från en incelterrorist i en yogasal i Florida till en kränkt akademiledamot i börshuset?” frågar sig Sveland och hävdar att kvinnohatet som kommer till uttryck i tankarna förenar en terrorist och sådana som Peterson och Engdahl.
Och ja, Jordan B. Peterson har skrivit ännu en bok som kommer att skapa antipati hos Sveland-feminister och sympati hos mansaktivisterna. Men det mest överraskande med Petersons nya bok är inte att den är ”en konservativ cash grab”, som Johannes Klenell inte speciellt förvånande skriver i sin recension av boken i Arbetet (9/3). Nej, det är hur nära Petersons hållning ligger feminister som just Maria Sveland.
Peterson manar i den här boken unga män med svårigheter att träffa kvinnor att undvika samboskapet, istället ska man gifta sig ung, hålla äktenskapslöftena och inte skilja sig. Sveland är lika monoman och enkelriktad, men åt andra hållet. Antologin ”Happy, happy – en bok om skilsmässa” utkom 2011 under Sveland och Katarina Wennstams redaktörskap. I den uppmanas läsare att glädjas åt skilsmässan. Det heter att man ska reagera och ifrågasätta normer kring skilsmässan. Att man inte vill förenkla ”men erbjuda en motbild som tar upp de positiva delarna som en skilsmässa ofta medför”.
Bli inte förvånad om Jordan B. Petersen och Maria Sveland startar en podcast ihop
Konservativa krafter, sådana som man kan säga att Petersons följare tillhör, skulle utmåla det som mer moraliskt rättfärdigt att stanna i relationen och försöka rycka upp sig. En mer relevant invändning är att motbilderna ger sken av att komplicera sorgen och smärtan, men egentligen fungerar de som förenklade livsregler för en livsstilsfeminism. Wennstam citerar en bankman som berättar att den vanligaste frågan han får av sina kunder är ”Har jag råd att skilja mig?” Det här sammanfattar också vilka boken är skriven av och för: välartikulerade kvinnor med goda ekonomiska fortsättningar att enkelt kunna skilja sig.
I en tid då allt är så fragmentiserat, från språket och tankarna, till relationerna, finns det en lockelse i auktoritära anslag. Peterson livnär sig på reaktioner och ifrågasättande av en falsk bild av att feminister, BLM-aktivister och ”pk-eliten” har tagit över. Svelands ärende är ett annat men projektet liknar Petersons i det att kvinnor och män ständigt görs till varandras fiender och essentialistiska motsatser.
Men bli inte förvånad om Jordan B. Petersen och Maria Sveland startar en podcast ihop. För till syvende och sist förenas de genom sin övertygelse om det individuella jaget som välgörare. Både är skickliga varumärkesbyggare och förvandlar ansvar och diskussion till tävling och individualism, deras tankar är delbara och säljbara i sociala medier. Det här är vad man kan kalla för riktig identitetspolitik – och den egna följarskaran applåderar.
Läs mer av Sara Abdollahi:
LÄS MER:Använd inte Yahya Hassan för egna politiska poänger
LÄS MER:Recension: ”Förintelsens barn” av Margit Silberstein
LÄS MER:Recension: ”En uppblåst liten fittas memoarer” av Aase Berg
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
