Med tanke på att den jamaicanska sångerskan Shenseea släppt musik sedan 2016 kan man konstatera att det tog ett bra tag innan hon valde att leverera sitt första album, “Alpha”, 2022.
Under väntan på uppföljaren har artisten släppt ett antal lovande freestyles och singlar. I många av de har hon med sin obestridliga pondus klivit in med båda fötter i hiphopsfären, och lyckats göra det riktigt bra.
Men alla är inte lika övertygade: de fans som hängt med sedan start har varit tydliga med sina åsikter om hennes nya sound på sociala medier. Många ber sångerskan att släppa mer av den dancehallmusik som förankrar henne till sitt hemland, och gjort henne till en sorts symbol för dess kultur.
För de som hoppades att Shenseea antingen skulle göra mer hiphop eller gå tillbaka till sina rötter, lär denna skiva bli en besvikelse.
Dancehall tenderar att vara explicit, men i detta album är raderna mycket snällare än de hon brukar leverera.
Redan i föregående album rörde sig artisten mot ett mer mainstream sound, och detta släpp är ytterligare ett stort kliv i samma riktning. Nog växlar hon mellan genrer, som när hon inkorporerar dancehall i “Neva neva” och reggae i “Keep a place”, eller när hon till och med doppar tårna i ett latinamerikanskt sound tillsammans med brasilianska Anitta i “Red flag”. Men i grund och botten består albumets skelett av pop. Detta märks inte minst i “Flava”, en låt av topplistematerial med en smittsam hook och ett klassiskt poprap-inhopp av amerikanska rapparen Coi Leray.
Det märks i ett flertal aspekter att sångerskan försöker bredda sin publik – dels tonar hon ner den jamaicanska dialekten, dels har texterna ändrat karaktär. Dancehall tenderar att vara explicit, men i detta album är raderna mycket snällare än de hon brukar leverera. Likt mycket annan pop fungerar de mer som ett komplement till melodin.
Hon sjunger i en allvarligare ton om att inte tillåta svinigt beteende från sin kille.
Ska låten vara upphöjande? Ja, då sjunger Shenseea självsäkra rader om att ha övertaget i ett situationship. Ska den vara känslosam? Ja, då sjunger hon i en allvarligare ton om att inte tillåta svinigt beteende från sin kille.
“Never gets late here” består av välproducerade och catchy låtar med dansanta beats och somriga toner. Musiken har rentav ofta hästlängder bättre kvalitet i produktion än hennes tidigare släpp – men ändå lämnar de inte mycket avtryck.
Tydligast blir det mot slutet av lyssningen, vid låtarna “Stars” och “Heaven on earth”, att Shenseea till stor del har lämnat den musik som förankrade henne till sitt hemland bakom sig. Istället har musiken sakta men säkert urvattnats, och fått en smak av amerikansk lättsmält pop – vilket kostat Shenseea mycket av sin individualitet.
LÄS MER:Recension: Willow- ”Empathogen”
LÄS MER:Recension: Yaya Bey - ”Ten fold”
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
