Fredag kväll inviger U2 nya superarenan The Sphere i Las Vegas. Den är en osannolik multimediaboll som kostat 2,3 miljarder dollar att bygga och som förutom skärmar med ändlösa möjligheter och en ljudanläggning som antas vara världens mest avancerade också rymmer en publik på 18 600 personer.
”Vi kunde inte tacka nej”, menade U2 efter att ha fått frågan om att vara först ut i arenan med en show där man återvänder till och uppdaterar sitt mästerverk ”Achtung baby” från 1991. Som på sin tid följdes av för den tiden helt visuellt banbrytande turnéer. Då som nu är det designern Willie Williams som trollar med tekniken.
Naturlig fortsättning på ”Achtung baby”
Detta känns faktiskt som ett naturligt steg från när ”Acthung baby” kom till i ett omskakande Berlin efter kalla kriget via den spektakulära Zoo station-turnén och nu vidare till det Las Vegas som alltid haft en speciell plats i de mest extroverta sidorna hos U2. Det kommer naturligtvis bli galet.
Även om man stoppar in U2 i en magisk mångmiljardboll är de fortfarande bara ett rockband från de regngråa gatorna i Dublin. Trots all teknik är man ingenting utan sina låtar.
Därför släpper man den här nya låten, lagom till premiären. Dumdristigt eftersom den knappast kan mäta sig med något på ”Achtung baby”. Smart för att man markerar att U2 2023 inte enbart handlar om att sätta ljus och laser på den egna historien.
Bono sjunger om Frank Sinatra
Texten till ”Atomic city” fungerar som en introduktion till showen och är full av Las Vegas och Nevada-referenser när Bono sjunger om Frank Sinatra men också om fallna änglar och aliens, kärnvapenprov och boxningsgalor.
”Sinatra swings, a choir sings, Love is god and god is love, And if your dreams don’t scare you they’re not big enough...”
Att introt lustigt nog låter Gyllene Tider kan vi bortse från.
Musikaliskt knyter låten bitvis an till hur U2 lät på mästerverket ”Achtung baby” men också till popmusikens 60-tal när The Edges gitarr låter närmast antik och även i ett flummigt, Beatles-inspirerat parti. Här finns dessutom en klampande stötighet som låter The Clash och andra inslag som påminner om bandets egna, tidiga postpunkpop.
Gitarristen The Edge är uppenbarligen på lekhumör i ”Atomic city”. Men det är också fint att höra hur sjukskrivne trummisen Larry Mullen Jr, den i bandet som antas vara minst intresserad av att spela inuti en gigantisk, rund skärm, smattrar på genom hela låten. Som får antas inleda hela showen.
”I’m free, I came here for the fight, I’m front row in Las Vegas, And there’s a big one on tonight.”
Om detta sedan visar sig vara ett långt och lyxigt farväl eller ett magiskt trick för U2 att vara relevanta ytterligare några år framöver återstår att se.
LÄS MER:Här är artisterna som kan komma till Ullevi 2024
LÄS MER:Recension: U2 - ”Songs of surrender”
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
