Efter de två första framgångsrika filmerna anser man på filmbolaget Paramount att varumärket ”A quiet place” är så starkt att en prequel med en ny regissör och, med undantag av Djimon Hounsou, helt nya skådespelare ska duga mer än väl för att locka publik till biograferna.
Visst blir det så. Förhandsintresset har varit enormt. När den första, korta, trailern släpptes började fansen genast spekulera i vad filmens handling gick ut på. Man kom inte så värst mycket längre än till att en ung kvinna, som har en katt, blir attackerad av utomjordingar i New York.
Emily Blunt saknas - ett avbräck
Nya skådisar betyder ingen Emily Blunt. Det är förstås ett avbräck. Ändå är ”A quiet place: Day one” bra mycket bättre än förväntat, i synnerhet inledningsvis, när regissören Michael Sarnoski bestämt sig för att skippa allt M Night Shyamalan-flum och istället satsa på renodlad action, kreera en smittande rädsla och samtidigt visa vad man kan göra med dagens CGI-teknik och en budget på 17 miljoner dollar.
Efter konstaterandet att i New York City ligger ljudvolymen konstant på 90 decibel kretsar det mesta kring Sam (Lupita Nyong´o), som är döende i cancer, och hennes gulliga katt Frodo. Allt är som vanligt, men så invaderar glupska alienmonster staden. Bestarna är blinda, men är å andra sidan begåvade med en fenomenal hörsel och hugger på allt som låter. Alltså är det en god idé att hålla käften, men det har New Yorks invånare inte en susning om eftersom detta är Dag ett och ”A quiet place” från början.
Aldrig lika gastkramande som ”Alien”
Den rätta postapokalyptiska känslan infinner sig snabbt. Regissör Sarnoski gör helt rätt när han avstår från att visa för mycket av angriparna i bild.
Efter ungefär 45 minuter introduceras den ängslige engelsmannen Eric (Joseph Quinn) och filmen får en mer traditionell handling när han, Sam, och för all del även katten, flyr för sina liv genom en storstad som ligger i ruiner. I samma veva blir filmen, märkligt nog, mer stillsam och mindre otäck med ett helt onödigt ältande om att Sam är sugen på en pizza.
Katten Frodo kan man förresten spinna vidare på. I ”Alien” (1979) är alla övertygade om att Ripley (Sigourney Weaver) klarat sig, men så kommer Ripley på att glömt sin katt inne i rymdskeppet. Lika gastkramande är aldrig ”A quiet place: Day one”, men visst hoppade jag till ett par gånger.
Titta också på:
”Alien” (Ridley Scott, 1979)
”Världarnas krig” (Steven Spielberg, 2005)
”A quiet place part II” (John Krasinski, 2020)
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
