Recension: ”Horizon: An american saga – chapter 1”

Den första filmen – av fyra planerade – i Kevin Costners nya jättewesternepos liknar en oändlig och förvirrad Netflix-serie. Synd och skam för en genre i behov av nytändning, skriver Hynek Pallas.

ANNONS

Förra gången en regissör med storhetsvansinne gjorde ett westernepos som sprängde sin tids ramar för en biofilm slutade det med nådastöten för en gyllene Hollywoodera och ett filmbolag som gick i graven. Men 44 år senare hade Michael Ciminos ökända ”Heaven's Gate” (1980) inte tappat bort sig på repertoaren (den är ungefär lika lång som Martin Scorseses moderna western ”Killers of the flower moon” från i fjol) och applåderats.

Cimino visste nämligen att även episka filmer som sträcker sig i tid och rum, över dussintalet rollfigurer och med komplicerad dramatisk struktur, måste ha en början och ett slut. Det enda vansinnet med Kevin Costners nya western ”Horizon: An American saga – chapter 1”, den första tretimmarsfilmen av fyra, är att ingen har förklarat detta för regissören.

ANNONS

Costner började skriva manuset till ”Horizon”, en historia som följer framväxten av nybyggar-Amerika under inbördeskriget, redan 1988. Navet är den fiktiva orten Horizon – fast 1859 är det fortfarande bara ett namn på ett flygblad, en skinande stad i molnen som ska locka invandrare.

Man ska vara mycket snäll om man går på förhandssnacket om att filmen ”ger urbefolkningens perspektiv”.

Redan i den första scenen får vi ser denna markplätt någonstans i dagens Arizona, mot en fond av genrens eviga röda klippor, mätas upp av en man. Marken döps snabbt i blod när traktens apaches gör processen kort med honom. För säkerhets skull, ifall vi och nybyggarna missade poängen, upprepar Costner massakern på större skala några scener senare när fler vita har satt ner bopålarna. Och avslutar sen filmen med en lika morbid slakt på apacher.

Budskapet, som präglat många westernfilmer, är tydligt: Amerika föddes i en blodig, kolonial våldsspiral. Ingen lyssnar på de kloka personer på båda sidor – en äldre apache och en kapten i armén (Sam Worthington) – som försöker påpeka att det skulle kunna lösas på annat vis. Fast man ska vara mycket snäll om man går på förhandssnacket om att filmen ”ger urbefolkningens perspektiv”. Alla rollfigurer vi antas känna med, alla gånger den eviga musikmaskinen går över i ledsna eller dramatiska toner, gäller de vita.

ANNONS

”Horizon” bjuder sen på en rad intrigtrådar som är mer eller mindre skissartade, som om det rörde sig om pilotavsnittet till en tv-serie. Hästhandlaren Hayes Ellison – Costner med patenterat sexig sandpappersröst – som räddar en lättfotad kvinna (Abbey Lee) från en elak Montana-släkt. Romanser. Apache-jägare som vill göra stålar på skalper. Och en karavan på väg västerut. Dramats blick är inte ens på den här handlingen, utan fäst vid de tre kommande filmernas horisont.

Sienna Miller tycks spela i sin alldeles egna Harlekinroman i nybyggarmiljö.

Väl 125 minuter in i filmen fortsätter intriger och nya rollfigurer att introduceras. Stämningen rör sig förvirrat mellan ”Lilla huset på prärien” (1974), ”Förföljaren” (1956) och ”Nord och syd” (1985). Samt Sienna Miller som tycks spela i sin alldeles egna Harlekinroman i nybyggarmiljö. Synd – som ”Killers of the flower moon” visade finns många oberättade historier om det moderna Amerikas omoraliska födelse som passar i ny westernskrud.

På något vis sjabblas till och med genrens visuella existensberättigande bort när vidsträckta landskap bara skymtar till eller trycks ihop och försvinner i bakgrunden. Den Costner som gjorde ”Dansar med vargar” (1990) och den stenhårda western ”Open range” (2003), hans två bästa turer i registolen, försvinner även han mellan stolarna.

Cimino kämpade sig till fria händer för att han hade gjort en briljant film. Det var en bra anledning. Costner fick sannolikt fria händer för att vi lever i en tid där man antar att publiken är van vid oändliga tv-serier och kan svälja den dramaturgin på bio.

ANNONS

Det är en usel anledning.

Titta även på:

”Heaven's Gate” (Michael Cimino, 1980)

”Open range” (Kevin Costner, 2003)

”Killers of the flower moon” (Martin Scorsese, 2023)

LÄS MER:Recension: ”Late night with the devil” i regi av Cameron och Colin Cairnes

LÄS MER:Recension: ”The watchers” i regi av Ishana Shyamalan

LÄS MER:Recension: ”Bad boys: ride or die” i regi av Adil El Arbi och Bilall Fallah

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS