Martin Engberg: Recension: ”Hudens avigsida” av Jeferson Tenório

För en svart man räcker det att stå på trottoaren för att dra till sig polisens uppmärksamhet, eller att spela fotboll i ”fel” område. När jaget i Jeferson Tenórios ”Hudens avigsida” trotsar denna ordning går han sin död till mötes. Martin Engberg läser en roman som äger den råa uppriktighetens kvalitet.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Under den transatlantiska slavhandeln fördes fler afrikanska slavar till Brasilien än något annat land i Amerika. I dag skördar det dödliga polisvåldet mot svarta i landet tusentals individer varje år. Något den 40-årige João Alberto Freitas blev en symbol för när han i november 2020 dödades av säkerhetsvakter i Porto Alegre. Jeferson Tenórios roman utspelar sig i samma stad, och talar alltså ur ett tydligt samtida och historiskt sammanhang.

I ”Hudens avigsida” försöker den 22-årige Pedro återskapa sin far Henriques liv genom de ting och minnen han lämnat efter sig. Han vänder sig till fadern som ett du och skriver sig bortom biografiska fakta. På detta sätt tecknas Henriques växande medvetande om vad det innebär att vara svart i Brasilien. Via erfarenheter av våld och rasism, fram till ett intellektuellt uppvaknande under en kurs om rasbegreppets konstruktion. I ett försök att föra sin medvetenhet vidare till sonen förklarar han att det är nödvändigt att bevara avigsidan, det ingen ser, eftersom hudfärgen efter ett tag tränger igenom kroppen och ”bestämmer vårt sätt att vara i världen.” För en svart man räcker det att stå på trottoaren för att dra till sig polisens uppmärksamhet. Eller spela fotboll med kompisarna i ”fel” område. När Henrique trotsar denna ordning går han sin död till mötes. En dag vid en ålder av femtiotvå promenerar han hem från arbetet med huvudet fyllt av Dostojevskij. Äntligen har han nått fram till eleverna med hjälp av litteraturens kraft! När han blir stoppad av en poliskontroll vägrar han att stanna. Ingen ska få ta ifrån honom denna dyrköpta känsla av seger.

ANNONS

Men ”Hudens avigsida” återger inte enbart pappans berättelse, utan målar även upp en spretigt tecknad familjehistoria med utvikningar som jag inte alltid får in i helheten. Samtidigt skapar denna myllrande bakgrund en skarp kontrast mot rasismens ensidiga bild av den svarte som antingen ett hot, eller ett naturbarn på löparbanan. Någon utan en personlig historia.

När Henriques som ung är ihop med en vit tjej blir färgskillnaden till ett afrodisiakum (”Slicka din vita lilla tjej. Sug din svarta kille”), för att sedan bli anledningen till att de gör slut.

Centralt i boken är också sättet hudfärgen tränger sig in i kärleksrelationerna. När Henriques som ung är ihop med en vit tjej blir färgskillnaden till ett afrodisiakum (”Slicka din vita lilla tjej. Sug din svarta kille”), för att sedan bli anledningen till att de gör slut. Svärmodern till mannen som Pedros mamman är tillsammans med innan hon träffar Henrique gör henne till piga med orden: ”En stark mörkhyad liten flicka som du kan vara till stor hjälp”. Henrique ser vita par på stan och undrar om de någonsin frågat sig varför deras partner är vit och inte svart.

Emellanåt tappar jag bort mig i romanen. Det är många namn och bipersoner på få sidor. Det blir inte lättare av att romanen har ett språk och ett erfarenhetsdjup som inte rimmar med berättarjagets ålder. Jag glömmer att det är en son som vänder sig till en far, inte tvärtom. Å andra sidan tror jag inte att romanen är intresserad av naturalism, konventionell dramaturgi eller slät yta. Det viktiga är det som finns under: erfarenheterna av rasism. Språket staplar satserna på sina ställen, men äger den råa uppriktighetens kvalitet. Något som bevarats i svenskan av översättaren Örjan Sjögren. Läsaren befinner sig på baksidan av gobelängen där trådarna hänger löst, och motivet mer låter sig anas än avtecknar sig med skarp kontur. Det är avigsidan vi betraktar. Det dolda i människan. Det hudfärgen, enligt Henrique, förr eller senare tränger igenom till.

ANNONS

Jeferson Tenórios roman berörde mig både med sitt intellekt och sitt vittnesmål om hur rasismens illdåd tillåts bestämma en människas sätt att vara i världen.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Befrielsedagen” av George Saunders

LÄS MER:Recension: ”Lektioner” av Ian McEwan

LÄS MER:Recension: ”Vi” av Edgar Corvera

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS