Recension: Sommar i P1 - Kodjo Akolor

Programledaren och komikern Kodjo Akolor kan sitt radiotempo. GP:s Sofia Andersson lyssnar på ett program som hade tjänat på att sakta ner.

ANNONS
|

Kodjo Akolor jobbar med radio och det märks. Hans sommarprat är långt ifrån en stel presentation av ett livsöde, mer som en snackig after work med en kompis. Han rör sig avslappnat mellan samtalsämnen. Det kan låta befriande men är mer stressande, för vi stannar aldrig i någonting.

Jag vet inte om det är Kodjo som pratar fort eller om tidigare sommarvärdar har pratat långsamt, men tempot resulterar i en överdos av information. Han vill berätta allt på 90 minuter.

Vem?

Programledare och komiker. Hörs i Morgonpasset i P3 och är aktuell med enmansföreställningen "Jag, Pappa?".

De ämnen som ligger till grund för programmet är: Kodjos hudfärg och vad han fick utstå under barndomen på grund av den, hur intresset för komik kom till och pappans uppfostran. Det är snyggt hur öppningsscenen, som är från pappans begravning, återkommer i slutscenen. Men han nämner aldrig hur pappan format Kodjos egen syn på att vara pappa, vilket är synd. Också lite konstigt, med tanke på att hans pågående föreställning handlar om just det. Programmet hade egentligen kunnat handla om bara papparollen.

ANNONS

Låtvalet speglar sedan ett spretigt program. Tyngre "Started from the bottom now we're here" avlöses av glättiga "Always look on the bright side of life" och dramatiska Månskenssonaten.

Passagen om visionsmötet på Morgonpasset är sedan intressant. En chef förklarade att han hellre ville att programledarna ska bli anmälda än inte, för det vittnar om att de i alla fall har skapat reaktion. Kodjo visste då att han hade hittat rätt. Det säger en del om hans personlighet, vilket ju ett Sommar ska göra.

Sommarpratare 3/7: Carin Rodebjer, modeskapare, entreprenör.

ANNONS