Kateryna Martyniuk berättar om vardagen i Ukraina, och hur det otänkbara blivit vardagsmat.
Kateryna Martyniuk berättar om vardagen i Ukraina, och hur det otänkbara blivit vardagsmat. Bild: Privat

Nina Morby: Recension: ”Sommar i P1” med Kateryna Martyniuk

Studenten Kateryna Martyniuk har valt att stanna i Ukraina. Hon berättar om vardagen i landet sedan det invaderades, där flyglarmen väcker henne varje natt. GP:s Nina Morby uppskattar att denna berättelse får stå för sig själv.

ANNONS
|

Det första Kateryna Martyniuk fick som uppgift på kursen i svenska var att översätta Lisa Ekdahls ”Vem vet” till ukrainska. Nu använder hon låttexten för att beskriva tillvaron i sitt hemland, som sedan den 24 februari är omöjlig att förutspå. Dagen innan shoppade hon nagellack, valde färg med omsorg. Morgonen efter insåg hon att det var det sista hon skulle komma att behöva den närmsta tiden.

I sommarpratet får vi följa med i vardagens Ukraina, underordnad Rysslands våld. Kateryna berättar stillsamt om det otänkbara som nu blivit en del av livet, en fläck på väggen som till slut smälter in i tapeten. Nästan varje natt tjuter flyglarmen. Kateryna vaknar en, ibland två, ibland tre gånger. Men hon har tur; vissa vaknar inte alls. En vän och före detta pojkvän dödades i kriget. Han var hennes första kyss.

ANNONS

Vem?

Kateryna Martyniuk är född i Ukraina. Hon studerar vid universitetet i Lviv, där hon bland annat läst svenska i tre år. Trots en tillvaro med ständiga flyglarm och rapporter från vänner vid fronten har hon valt att stanna kvar. På förmiddagarna pluggar Kateryna Martyniuk på distans och på kvällarna jobbar hon extra. Däremellan hjälper och stöttar hon dem som strider i kriget.

Kriget har varit en del av hennes medvetande länge. För åtta år sedan annekterades Krimhalvön och hon packade sin första ”flyktväska”. Trots det var invasionen i år svår att ta in. Kateryna har vant sig, säger hon. Människor anpassar sig efter nästan vilka omständigheter som helst. Men barnen som leker på gården när ännu ett flyglarm tjuter, de vänjer sig inte.

Ämnet borgar för ett känslosamt sommarprat. Katerynas vittnesmål är bottenlöst sorgliga, men de berättas, tack och lov, inte utifrån den dramaturgi som programmen ofta följer. Här får berättelsen stå för sig själv. Alternativet hade kunnat bli vulgärt.

Varför stannar hon i Ukraina? Hon har fått frågan många gånger. Svaret är givet för Kateryna: Om ingen stannar finns det inget att kämpa för. Samtidigt känner hon en sorg för det hon inte förstår, det som saknar adekvata svar. ”Någon gång ska jag också bli en mormor och ska berätta för mina barnbarn om kriget”, säger hon. ”Men när de frågar varför, så vet jag inte vad jag ska svara.”

Sommarpratare 13/7

Bengt-Einar “Sotarn” Johansson, entreprenör, lyssnarnas sommarvärd

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv. För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS