Det är lustigt att tänka sig RFSL:s första möte i Solna 1950. 35 homosexuella män och en stackars kvinna ska ha mötts runt en skivspelare och tagit sig en svängom. Bland dem fanns initiativtagaren Allan Hellman, den homosexuelle pionjären och gjutaren från Lysekil, som blev både berömd och utfryst, när han som förste svensk kom ut i tidningen Se! 1951.
Att det första mötet var just en social tillställning säger kanske något om organisationens första år. Bara att tryggt få mötas var en viktig funktion. Men organisationen startade också som en reaktion på drevet mot homosexuella under den ökända Kejneaffären.
Bland dem fanns initiativtagaren Allan Hellman, den homosexuelle pionjären och gjutaren från Lysekil, som blev både berömd och utfryst, när han som förste svensk kom ut i tidningen Se! 1951.
Allan Hellman startade också organisationen Friends club för homosexuella i Göteborg, men den blev kortlivad. Först på 1970-talet fick staden så en återigen en gayorganisation, som denna gång kom att bli långlivad och sedermera kallas RFSL Göteborg. Viktig här var också Gayradion, som sändes på närradion under många år.
LÄS MER:Låt män som har sex med män ge blod efter tre månader
1979 firades den första stora segern för RFSL, när Socialstyrelsen strök homosexualitet från sin lista över psykiska sjukdomar. Men det var inte de som var först med att styra upp en Pride-parad. Det var en radikal örebrogrupp, med det underbara namnet Gay Power Club, som tog steget 1971. Oavsett så blev sjuttiotalet ett frigörande decennium för RFSL i hela landet.
Annat blev det förstås på 80-talet med dess AIDS-katastrof. 1982 diagnosticerades den första aids-patienten i Stockholm. Det blev början på en tung tid för organisationen, som präglades av dels upplysningsarbete och försök att få regeringen att ta sitt ansvar för epidemin.
Det har alltid funnits en diskussion inom RFSL kring vems frågor som är viktigast. Särskilt från lesbiskt håll har kritiken mot mansdominansen varit hård.
RFSL är Sveriges största hbtq-organisation och känns ofta som den enda. När jag för några år sedan intervjuade Anna-Maria Sörberg, författaren till ”Homonationalism” som också jobbat med RFSL, sa hon något som gav mig perspektiv. Att RFSL varit så starka och sugit upp det mesta engagemanget, har också gett hbtq-rörelsen i Sverige en något byråkratisk prägel. Samtidigt som RFSL har varit framgångsrika med sitt politiska arbete.
LÄS MER:RFSL: Transpersoner utesluts från idrotten
Det senaste exemplet är avskaffandet av steriliseringstvånget för transpersoner vid könskorrigering 2013. Det var en gemensam ansträngning av transaktivister och jurister. Men att RFSL, med sina resurser, drev denna fråga så hårt var viktigt.
Men även i dag kallas RFSL för ”böglobbyn” och pride-flaggor bränns i Sverige.
Det har alltid funnits en diskussion inom RFSL kring vems frågor som är viktigast. Särskilt från lesbiskt håll har kritiken mot mansdominansen varit hård. Organisationen har ofta även drivit frågor som inte varit populära i offentligheten. Först och främst kring homo- bi- och transsexualitet såklart, i mindre toleranta tider. Att det pinsamt nog fanns personer inom organisationen på 70-talet, liksom i offentligheten i stort, som ville se pedofili som en förtryckt sexualitet är också känt.
Men även i dag kallas RFSL för ”böglobbyn” och pride-flaggor bränns i Sverige. Dessutom ses RFSL av vissa som kontroversiella för sin liberala hållning gentemot sexköp. Som vanligt är de en nagel i ögat på det svenska begäret efter att tycka likadant.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
