Recension: ”Våra privata liv” på Teater Tofta

Teater Tofta avslutar sin femtonåriga historia som sommarteater med en klassisk West End-komedi. Ensemblen i ”Våra privata liv” bjuder på en rolig kväll i erotikens och lögnernas tecken, tycker Lis Hellström Sveningson.

ANNONS
|

För femtonde året spelar Teater Tofta sommarteater med konstnärliga ambitioner på loftet i magasinet på Tofta. Men, årets uppsättning blir den sista då det ekonomiska stödet har sänkts.

Efter alla täta kammarspel; en blandning av gamla klassiker (August Strindberg, Henrik Ibsen), moderna klassiker (Jonas Gardell, Lars Norén, Ingmar Bergman) och nyskrivet (Göran Parkrud), som på olika sätt har gått i närkamp med relationer och existentiella frågor, överraskar nu Teater Tofta med Noël Cowards komedi ”Våra privata liv”. Tänkt att vara en skojig smällkaramell som avskedsfyrverkeri?

Pjäsen hör till den engelske dramatikerns mest spelade. Redan urpremiären 1931 – med Coward själv i en av rollerna – blev en riktig kioskvältare, både i West End och på Broadway. Succén har återkommit likt svallvågor med nya uppsättningar under decennierna som förflutit. Senast i London där Göran Parkrud föll för den. På Tofta svarar Susanna Helldén för översättningen och Ola Hedén regisserar. Parkrud och Helldén, Teater Toftas grundare och konstnärliga ledare, står båda på scen.

ANNONS

Den gamla kärleken har inte rostat, utan flammar åter upp, med stark brandvarning.

Upplägget är klassisk komedi med kärlek och gräl, lögner och undertryckt erotik (en scen på divanen väckte stor anstöt på 1930-talet) samt ett förflutet som hotar framtiden. Amanda (Susanna Helldén) och Elliot (Göran Parkrud) är skilda och ska nu fira smekmånad med sina nya makar Victor (Hans Brorson) respektive Cecilia (Malin Morgan). Paren visar sig ha tagit in på samma hotell, i rummen intill varandra. Den gamla kärleken har inte rostat, utan flammar åter upp, med stark brandvarning.

Loftet i magasinet har alltid tillfört Teater Toftas uppsättningar stämning och atmosfär, men den här gången lyckas spelplatsen inte erbjuda den miljö som är pjäsens. Trots Beate Persdotter Løkens 1930-talsförsök når scenografin inte Cowards eleganta stil. Bättre fungerar Pernilla Ekstrands kostymer, särskilt Susanna Helldéns klänningar kan jag sucka över.

Dialogen är stundvis tungfotad med alla ord. Noël Coward skrev med krav på tempo och tajmning, som ensemblen inte alltid lever upp till. Särskilt inte i starten, med de båda parens långa presentationer. Skådespelarna lyssnar för lite, väntar mer på att sätta poängerna.

Med det sagt blir ”Våra privata liv” ändå en rolig kväll och alla trivs i sina roller. Hans Brorson och Malin Morgan utvecklar sakta sina försmådda makar, inte minst med fysisk komik. Göran Parkrud visar genomgående fin form som odrägligt charmig posör och Susanna Helldén är oemotståndlig som en äkta primadonna.

ANNONS

Återstår nu att se hur Teater Toftas vidare äventyr ska gestaltas. Någon form av fortsättning måste det väl bli.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Värmlänningarna” på Ransäters hembygdsgård i Gropa och ”Herr Arnes penningar” på Berättarladan i Rottneros

LÄS MER:Recension: ”Navalnyj: Rättegången” på Göteborgs stadsteater

LÄS MER:Recension: ”Svansjön” på Göteborgsoperan

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS