Den 9 oktober 1940 stod Torgny Segerstedt, chefredaktören för Göteborgs Handels- och sjöfartstidning (GHT), utanför Stockholms slott. Andra världskriget brann runt det neutrala Sveriges gränser och kungen, Gustav V som varmt omhuldade neutralitetspolitiken, var minst sagt bekymrad. Den antinazistiske publicisten Segerstedt riskerade i hans ögon rikets säkerhet med sin ofta bitska kritik mot den tyska nazismen och den neutrala svenska samlingsregeringen.
Var Segerstedt arg medan han gick över borggården för att möta kungen? Säkert. Två dagar tidigare hade hela tidningens upplaga beslagtagits i krigscensurens namn. Men det kan inte vara det enda som rörde sig inom honom. Något stråk av rädsla och självtvivel måste funnits där – han som få andra gick under dessa år där historien stod och vägde mellan diktatur och demokrati rakt emot det politiska etablissemanget och den svenska tyskvänligheten. För Segerstedts klara hållning var: i kampen mellan demokrati och diktatur går det inte att stå neutral.
Även om detta riskerade freden och hans medmänniskors säkerhet.
Att väga människoliv och rikets självständighet mot absoluta principer kan inte ha gjort sig lätt. Kanske är det just därför han var så benhårt kategorisk. När ett så drastiskt, ickepragmatiskt ställningstagande väl är fattat får man också löpa linan ut.
I GHT den 9 oktober publicerades texten De fria fåglarna som GP Kultur i dag återpublicerar. En text som med Segerstedts karaktäristiskt litterära stil just understryker vikten av mod och styrka i stormiga tider. De mest bevingade orden finns inristade i sten på Torgny Segerstedtmonumentet på Vasaplatsen:
”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria.”
Men också resten av texten är väl värd läsning. Den är nämligen intressant i sin tvetydighet. Språkbruket för lätt tankarna till nationalstatsvärnande konservatism, med stora ord om folk som gått i försvar mot främmande makt. I den nuvarande kampen om vår världsbild försöker högerkrafter förmå oss att se det nya hotet i flyktingar och främmande kulturer som gör våld på vår egen – och den nuvarande eliten som fega harar som inte vågar stå upp för denna sanning.
Men att tolka texten så vore att göra våld på Torgny Segerstedts liberala arv. Det hot han pratar om är diktaturens hot. De räddhågade tama gäss han nämner i texten är de som låter demokratiska värderingar stå tillbaka för ”realpolitik”, som Sverige under neutralitetsåren många gånger gjorde sig skyldig till. Även om den rakryggade hållningen är farlig är den andra vägen ingen väg att gå menar han, för:
"I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras. Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser."
Sett med de ögonen är det för mig tydligt vad Segerstedt hade företrätt idag: politiken bakom Angela Merkels ”Wir schaffen das”. Löfvens ”Mitt Europa bygger inte murar”. Den öppna dörrens politik – den humanistiska, värdiga politiken. De som företräder den realpolitiska logik som härskat sen hösten 2015 frös till is och stängde Öresundsbron, däremot. De som använder samma logik för att ge ett före detta nazistiskt parti inflytande över regeringen. Citatet ovan är för dem.
