Efter sommaruppehållet var vi tillbaka i omklädningsrummet. Det fanns ingen elefant i rummet. Tränaren hade redan med teatralisk chock pekat ut vilka som glömt träna under ledigheten. Jag och mina jämnåriga vänner kunde notera en gymmad triceps eller ett kilo extra runt midjan på kilometers avstånd. Jag vet inte exakt hur ätstörda vi var. Jag vet att vi inte mådde särskilt bra.
Enligt Socialstyrelsen (2019) lider omkring 147 000 kvinnor och 43 000 män av någon form av ätstörning i åldrarna mellan 15-60 år. Män är mindre benägna att söka vård än kvinnor. Nya studier uppskattar att runt 20 procent av alla som drabbas av ätstörningsproblematik skulle kunna vara män.
Både min mamma och syster hade ätstörningsproblematik. I tolvårsåldern brukade jag dra upp tröjan vid matbordet, dra i magen och utbrista att jag var tjock. Det var jag inte, sa mamma. Efter maten gick min syster in i badrummet och jag gick ut och tränade. Mamma fortsatte att maniskt städa huset och pappa gick ner i källaren och strök.
Mamma minns inte det där med tröjan och träningen efter maten. Mina ex minns inte att jag ville slippa kommentarerna om ännu en perfekt överkropp i ”Game of Thrones”. Jag är på min arbetsplats och kollegorna påtalar att jag älskar sötsaker. Det gör jag visserligen. Så mycket att jag inte vill höra om det. Det är ett genomgående tema i mitt liv, att människor i min närhet inte verkar kunna ta in att jag skulle kunna bli triggad av kommentarer eller andras beteenden.
I Alice Osemans brittiska ungdomsserie ”Heartstopper” drabbas huvudpersonen Charlie av ätstörningar. Till slut påtalar Charlies pojkvän Nick att han lagt märke till att Charlie knappt äter. Charlie öppnar sig om sina problem och Nick tar hans hand, kramar om, lyssnar och försöker förstå. Trots att de bara är sexton år gamla slås jag av intimiteten, kommunikationen och deras sårbarhet.
Erfarenheterna som skildras i ”Heartstopper” skiljer sig från mina egna, eftersom jag växt upp i en heterosexuell miljö. Det fanns ingen intimitet. Men heller ingen skam i att inte vilja äta, träna ohälsosamt mycket eller eftersträva ett ideal. Vår ofta brutala ärlighet var ett sätt att säkerställa verkligheten: Den vi ville kontrollera.
Mycket av den litteratur och skildringar som finns gällande män och ätstörningar kommer från HBTQ-världen. Jag saknar berättelser på samma tema om den miljö många pojkar och unga män är en del av genom skolvärlden och idrotten.
Jag ser en musikvideo med gayikonen Troye Sivan. Tunna armar, konturer och släta magar. Asiatiska K-pop-stjärnor fetischeras utifrån deras smala kroppar. Unga influencerkillar på Tiktok ger tips om rätt hudvårdsrutiner, träning och hur du ska hålla tungan rätt i munnen för att få framträdande kindben, allt för att höja killars värde på den sexuella marknaden. Storföretagen dreglar. Under våren Tiktok-trendade ”starvemaxxing” som handlar om att gå ner i vikt för att ansiktsdragen ska bli mer markanta.
Den kvinnliga blicken drar över mina överarmar och magparti. Bränner på huden och definierar.
Att vara snygg är inte bara gener. Det är också en kompetens. Att förstå vad som är eftersträvansvärt på den marknad man vill verka i. I ett patriarkat i gungning kan man tänka sig att män med låg status och avsaknad av högre utbildning mer än tidigare går till sina kroppar för att kunna attrahera partners. Som ett sätt att slippa känslan av kontrollförlust.
I en scen i ”Heartstopper” svimmar Charlie på grund av näringsbrist. Kroppen håller på att tyna bort. Det var mitt intryck av ätstörningar när jag var ung. Att det var benknotor och svält. Men ingen i mitt umgänge höll på att tyna bort. Obemärkt fortsatte vi att springa in i ensamheten med kroppar som såg ut som ambition i stället för ortorexi, komplex och hetsätning.
Efter att Charlie svimmat tar han mod till sig och berättar för sina föräldrar, vilket leder till att han får professionell hjälp och börjar äta. Men relationen till den kyliga mamman och tillbakadragna pappan finns kvar. En miljö av distans och små hemligheter. Som inte alltid tar sig uttryck i utagerande beteende, dåliga skolresultat eller missbruk.
Den låga självkänslan och den känslomässiga isoleringen bryts för sent eller inte alls. Roten till den psykiska ohälsan lämnas därför ofta obehandlad. Även om Charlie får stöd och börjar äta finns delar av det dåliga måendet kvar och börjar ta sig uttryck i andra former.
Mammor ser och får skulden för att de ser. Pappor står fortfarande nere i källaren och stryker. Jag cyklar ner till havet och begår sommar. Den kvinnliga blicken drar över mina överarmar och magparti. Bränner på huden och definierar. Den manliga blicken däremot, skärskådar och straffar. Men det är ju bara i mitt huvud. Det har jag lärt mig. Jag vet alldeles för många män i min sfär som dras med en osund relation till sin kropp utan att ha fått adekvat hjälp. Det är på tiden att vi pratar mer om det.
I första säsongens tredje avsnitt av ”Heartstopper” blir Charlie hämtad av sin pappa efter en fest. Pappan ser att det är något som har hänt och Charlie bryter ihop. Pappan kramar honom. Den scenen känns alltid lite extra i mig.
Sven Holmberg är frilansskribent och konstnär från Malmö.
Hit kan du vända dig för hjälp och stöd kring ätstörningar:
- Du kan få hjälp med var du kan söka vård genom att ringa 1177 eller gå till 1177.se
- Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar
- Shedo – Ideell förening var syfte är att sprida kunskap om ätstörningar och självskadebeteende
- Tjejzonen – Stödorganisation för tjejer 12–25 år
- UMO – webbplats för Sveriges ungdomsmottagningar. Riktar sig till ungdomar och unga vuxna mellan 13 och 25 år.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Jag vill inte leva i en värld där alla är smala
LÄS MER:Om du blir vad du äter, vill du verkligen bli tråkig?
LÄS MER:Sara Meidell har skrivit ett reklamblad för anorexi
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
