En viss surhet breder ofta ut sig i offentligheten när ännu en kändis bokdebuterar. Och varför inte? Det finns något oerhört irriterande över det faktum att folk som vill skriva gärna drömmer om att skriva just en barnbok.
Varför vill de det? Vad får, säg, Madonna, att tro att hon som oprövad skribent bara kan spotta ur sig en jättebra barnbok? Är det lätt att skriva barnböcker? Nä, det är det inte.
LÄS MER:Prinsessan kommer till bokmässan
Och nu i dagarna blir det nästan ännu värre, för nu debuterar inte bara en kändis utan en kunglig kändis, nämligen prinsessan Madeleine. Visserligen kallar hon sig ödmjukt Madeleine Bernadotte på omslaget till "Stella och hemligheten". Visserligen är hon bara en av fyra kockar i boksoppan, men saken är klar: denna debut kommer att få uppmärksamhet på grund av en av skaparna.
Är det dåligt i sig med kända namn? Kan vara. Just denna bok är en både överförenklad och överlastad historia. Men det finns banne mej inte överdrivet gott om böcker som närmar sig det svårgestaltade ämnet sexuella övergrepp. I alla fall inte som har det uttalade syftet att uppmana barn till att säga ifrån.
Är det lätt att skriva barnböcker? Nä, det är det inte.
När jag var barn på 1970-talet fanns det däremot mängder med böcker med innehåll av typen dricka för många mellanöl, gå över tiden, hoppa av skolan, börja knarka. Särskilt böckerna i en serie kallad "Ung nu" skildrade detta. En scen som etsat sig fast kommer från Barbro Myrbergs "Jag talar om Lena".
De vuxna har fest. Lena ligger i sin säng och försöker somna trots skratt, musik, rökslingor och klirr av flaskor och glas. Plötsligt öppnas dörren och två vuxna smyger in. Lena låtsas sova. Kvinnan viker ner täcket från den nakna flickans kropp och viskar till mannen: ”Bara fjorton och knoppas redan.”
En sanslöst vidrig scen, men bara en av många som skildrar flickans tuffa uppväxt. Det var inte just det sexuella övergreppet, pedofilstämningen, som stod ut i handlingen. Det var bara en byggsten i den hemska tillvaro där vuxna liksom bodde på en annan planet, där mycket få av dem respekterade barn och fanns där som just vuxna.
På det sättet skrivs inte böcker för barn och unga i dag. I dag passerar inte ett övergrepp här och där som jämbördiga delar i intrigen. Också i "Stella och hemligheten" ligger ett barn på helspänn och låtsas sova när en vuxen kommer in i rummet. Också här lyfter en vuxen person på ett täcke. Också här skräms ett barn, kränks ett barn.
Men här är hela berättelsen uppbyggd runt just detta. Det är meningen att hemligheten ska avslöjas, meningen att barnet ska få hjälp i sin utsatta situation. Litterärt hade det troligen blivit bättre utan det glansfyllda teamworket. Men ibland kan syftet förlåta.
