Och plötsligt har det gått 60 år sedan Barbarella kom till världen!
Hon föddes ur tecknaren Jean Claude Forests penna en sommarnatt i Paris 1962. Forest var drygt trettio år gammal och redan en rutinerad serieskapare med äventyrsföljetongen ”Flèche Noir” (Svarta Pilen) och tecknade berättelser inspirerade av Charlie Chaplins tidiga filmer bakom sig.
Serien om den oförvägna och högst fördomsfria rymdfarerskan Barbarella Gorgora di Vampira publicerades inledningsvis i en liten science fiction-tidskrift vid namn V – vars upplaga snart ökade med rekordfart.
”Det är en erotik som bara kan inrangeras bland det värsta man kan finna i något forskningslaboratorium.”
I början av 1964 hade Barbarella blivit en favorit bland franska universitetsstudenter, både killar och tjejer. Hon beskrevs som ”den nya kvinnan – intelligent, självständig, frigjord och orädd”. Senare samma år utkom ”Les Aventures de Barbarella” i bokform.
I april 1965 kom Barbarellaboken under presidentfrun madame de Gaulles ögon. Hon hickade till och kallade på justitieministern. Denne ingrep snabbt och förbjöd boken på affärsdiskarna och i skyltfönstren. Men succén gick inte att stoppa, särskilt inte sedan den celebre psykologen Aristide Champertier förklarat att att hela boken var ”ett kompendium, ja, ett sannskyldigt uppslagsverk i sensualism, liderlighet och abnormitet”.
– Det är en erotik som bara kan inrangeras bland det värsta man kan finna i något forskningslaboratorium, röt Champertier (alltmedan köerna tätnade utanför boklådorna).
Det var lätt att inse att denne psykolog hade missat både humorn och det luftigt poetiska anslaget i serien.
Original-”Barbarella” förblev en underground-bestseller i franska boklådor. En reviderad upplaga – med tillritade byxor och behåar – började 1968 säljas och annonseras på gängse vis. Den ursprungliga boken hade då sedan länge sålts helt öppet i USA, England, Västtyskland, Danmark, Belgien med flera länder. Våren 1969 utkom Barbarellas äventyr på svenska (i min översättning).
”Barbarella” blev en ganska bra biofilm 1968. Roger Vadim regisserade, hans dåvarande fru Jane Fonda spelade huvudrollen.
I Göteborg uppstod diskoteket Barbarella på Bellmansgatan i början av 1970-talet.
”Barbarella” visade sig trots allt vara ett kortvarigt popfenomen. De följande albumen sålde jämförelsevis dåligt. Inte heller ett försök med Barbarella som dagstidningsserie innebar en nytändning. Forest fortsatte med andra projekt, bland annat en äventyrsserie för barn, byggd på Jules Vernes ”Den hemlighetsfulla ön”.
1966 hade jag träffat Jean Claude Forest på den första av många seriekongresser i Lucca, Italien. Vi blev goda vänner och höll kontakt med varann ända till hans död, i astma, den 29 december 1998. Han blev 68 år.
I perspektiv var ”Barbarellas” betydelse för seriemediet inte obetydligt. Forests skapelse blev en inspiration för många andra tecknare och kom att utlösa en flod av så kallade vuxenserier i bokform. Speciellt franska förlag var på bettet och lanserade i snabb följd böcker med hjältinnor som ”Scarlett Dream” av Robert Gigi och Claude Moliterni, ”Lone Sloane” av Philippe Druillet, ”Saga de Xam” av Nicolas Devil, ”Epoxy” av Paul Cuvelier – för att nämna några. En del av dessa serieböcker hade kanske en frispråkig och lättsinnig ton, men inte enbart – åtskilliga uppvisade aktningsvärda konstnärliga ambitioner.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
