Jag fann mig plötsligt i Italien, ett par timmar norr om Rom.
Lite vilse i en hyrbil med målet att hitta till boendet vi hyrt samma dag, ni vet som det kan vara när man är en barnlös 30-nånting.
Då är det inte så noga med vilket boende det blir eller om packningen är något bristfällig. Det viktigaste är väl utsikten, att lakanen inte är ljusblå och noppriga samt att feng-shuin runt boendet inte påminner om filmen “De dimhöljda bergens gorillor” från 1988 om kvinnan som ägnade sitt liv åt att studera och lära känna bergsgorillor och som sedan – spoiler – blev mördad av tjuvjägare.
Huset vi hyrt såg fint ut på bilderna och det känns tryggt. Då kommer jag kunna ge ett bra betyg i appen sen.
När vi till slut hittar det lilla huset uppe bland lianer (vem visste att de hade lianer i Italien?), igenvuxna olivlundar och träffar värdinnan för boendet, Maria Theresa, får vi en kuslig känsla.
Inte så mycket av Maria Theresa i sig, hon är helt okej gullig med halvbra engelska och fasad. Såna där fasadtänder. Efter en uppväxt med program som Extreme Makeover ser jag direkt om någon har fasad. Fasadbärare har en tendens att läspa.
Nej, den kusliga känslan handlar snarare om att feng shuin kring huset påminner väldigt mycket om filmen om den mördade apkvinnan.
– No Wifi, läspar Maria Theresa.
– It’s fine, ljuger jag och tänker att insidan av huset säkert har jättebra feng shui, vem behöver wifi då?
Det första jag ser är de ljusblå noppriga lakanen. Aj då.
Den övriga inredningen är 90-talsfisktema. Det var ju mycket medelhavet och fiskar i kornblått på 90-talet. Mycket så: blå vätska inne i en transparent tejphållare av plast där det simmar en fisk – kanske en premie från jultidningarna?
Om tre dagar när vi drar vidare till ett annat boende vi ännu inte bokat kommer jag behöva betygsätta det här huset. Stjärnor samt ett utlåtande.
Fem stjärnor är max.
Jag börjar realtidsbetygsätta när Maria Theresa visar oss runt.
– You will need to pay 80 euro extra for cleaning.
En stjärna. Snålt, ska inte det ingå?
– Here is a bottle of olive oil from our own production, a gift for you!
Fem stjärnor, vilken fin gest.
– You will need to pay extra for Air Condition.
En stjärna, betala extra för AC? Vad är det här?
– Here is a card for my favorite seafood restaurant. I can really recommend!
Fem stjärnor, jag älskar ju räkor!
När Maria Theresa gått och jag kikar in i appen ser jag att vi är de första gästerna som bor här, det finns inga tidigare utlåtanden.
Jag inser då att jag kan förgöra Maria Theresa med mitt betyg.
Med det hägrande i bakhuvudet och med ett lågt blodsocker väljer vi att lita på vår värdinna och äta på skaldjursrestaurangen. Tyvärr är vongolen kall.
En stjärna.
Hur i hela friden blev det såhär nu, att jag skulle bära ansvaret för Maria Theresas framtid som uthyrare?
Jag ger henne möjlighet att få en blomstrande uthyrningskarriär för all framtid.
På natten vrider jag mig, svettig, i de noppriga lakanen. Har jag råd att slå på AC:n? Fiskögonen i inredningen glimmar i mörkret och mitt huvud snurrar. Olivoljan. Lianerna. Den dyra städningen och den kalla vongolen. Vilket betyg är det rätta att ge?
När avresedagen kommer och Maria Theresa ska få nyckeln tillbaka samt kontanter för städning och AC är jag fortfarande osäker. Jag kramar hennes hand och ler stort även om jag känner mig falsk.
– I would love to come back! ljuger jag och bannar mig själv. Varför säger jag så?
I bilen på väg till nästa okända destination får jag en notis i telefonen som säger att jag fått ett betyg.
Det hugger till i magen och jag går febrigt in i appen. “Du måste ge ditt betyg innan du kan se Maria Theresas omdöme.”
Som i en dimma börjar jag betygsätta. Komfort: fem stjärnor. Tillgänglighet: fem stjärnor. Utsikt: fem stjärnor.
Jag förgör henne inte. Jag ger henne möjlighet att få en blomstrande uthyrningskarriär för all framtid.
Jag är Jesus. Den barmhärtiga Air Bnb-samariten. Jag omvandlar noppriga lakan och dålig feng shui till stjärnor för hela folket.
Jag skriver ett översvallande omdöme om hur underbart det var i fiskhuset i skogen. Jag skriver som om jag vore stolt över Maria Theresa. Jag ger henne min välsignelse.
När jag ser att Maria Theresa gett mig fem stjärnor bokar jag nöjt nästa boende. Luigi heter värden.
Han är en “Super host”. Rader med femstjärniga hyllningar.
Kommer jag vara hård i mitt betyg om Luigis AC är dålig? Nej.
Kommer jag väga in i mina stjärnor om hans foton inte riktigt stämmer överens med verkligheten och utsikten vetter lite mot en återvinningsstation? Givetvis inte.
Jag kommer att le, ta i hand, berömma hans smak och om jag har något att anmärka på, som en lätt mögellukt eller något tandvårdsrelaterat kommer jag göra det i en text han aldrig kommer läsa.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
