Frida Edman, du är vd för Bokmässan som i år fyller 40, grattis. På GP:s senaste göteborgska ”maktlista” ligger du på 55:e plats, grattis igen. Vet du att det cirkulerar ett par envisa rykten om dig?
– Oj då!
Det sägs att du inte har nån tv.
– Det är en sanning med modifikation. Fast när jag studerade kommunikation på universitetet levde jag – paradoxalt nog – utan tv, och när jag hade träffat min man ansåg vi oss i många år inte ha råd med nån tv. Nu har vi råd. Men tv-apparaten står i en undanskymd vrå på övervåningen hemma i huset på Höno. Vi har en radio i vardagsrummet.
Rykte nummer två säger att du aldrig går på bio!
– Också det stämmer nästan. Jag har aldrig haft ett brinnande filmintresse, jag läste mig igenom barndomen och ungdomen. Nu blir det i alla fall en film per år, eftersom Bokmässan samarbetar med Göteborg Film Festival. I februari brukar jag bli inviterad till festivalinvigningen med åtföljande premiärfilm.
– Men film är inte min starkaste sida. Härom året i foajén på Draken blev jag tillfrågad av en journalist om jag hade någon favoritfilm. Jag blev helt perplex och kom inte på en enda titel.
Pinsamt.
– Det skulle bli ännu pinsammare – när journalisten undrade om jag föredrog nån speciell filmgenre. I min tilltagande desperation svarade jag … ”krigsfilmer”!
Gillar du krigsfilmer?
– Kan vi kanske prata lite om böcker nu?!
Nej. De här intervjuprojektet på Världens gång går ut på att jag samtalar med människor om allt annat än deras yrken och specialiteter. Men okej, talböckernas gigantiska frammarsch är fascinerande. Hur är det med dig, är du bokläsare eller boklyssnare?
– Både och. Min ambition är att ha koll på böckerna av våra gästförfattare och föreläsare på mässan. Då händer det att jag lyssnar – och drar upp hastigheten för att spara tid.
Beskriv dig själv med tre ord!
– Glad, modig och påhittig.
Har du några hobbies?
– Först och främst vår trädgård på Hönö. Jag odlar allt: blommor, sallad, meloner.
– Och sen har jag börjat måla. Oljefärger. Jag börjar alltid med att avbilda båtar och färjor i vattnen omkring mig. Men det slutar med att bilden blir mer abstrakt än figurativ!
Du verkar ha ganska stillsamma intressen …
– Titta här! (Frida visar en tatuering på vänster underarm: ”I rörelse”.)
Betyder det att du även gillar action?
– Precis. För två år sen hoppade jag i havet från en tjugo meter hög klippa … Härligt! Jag älskar att köra båt väldigt, väldigt fort. Jag åker slalom. Jag har bungyjumpat ett par gånger och tänker göra om det.
När är du som gladast?
– Jag hittar glädjeämnen överallt. Jag har roligt på jobbet. Det är kul att busa med vår lille son och hans kompisar.
Är du aldrig ledsen?
– Jo, när jag tänker på min syster. Hon träffade en kille på en popfestival och följde med honom till Nya Zeeland. De gifte sig, fick barn och skilde sig. Men hon är etablerad på Nya Zeeland nu. Jag saknar henne otroligt mycket. Bara jag talar om henne kommer tårarna.
Åk och hälsa på henne!
– Det är så långt bort. Men jag älskar ju att resa, så …
Se där! Åk! Vart reser du helst annars?
– New York är världens mest vitaliserande stad, där har jag varit ett otal gånger. I höstas var jag i Tanzania. Jag vill besöka Barcelona, Prag …
Och Nya Zeeland!
– Och Nya Zeeland!
Slutligen: har du någon idol?
– Nja, i alla fall ingen popsångare eller så. Jag beundrar människor som Åsa Wikforss och Sverker Sörlin, jag har en enorm respekt för deras skarpsinne, humanism och djupa bildning.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
