Tyko: Minnen är som fallfrukt (de lyder under tyngdlagen)

Om jag nämner årtalet 1814, vet ni vad som hände då? Alldeles riktigt! Man ska aldrig underskatta en läsekrets.

Det var förstås året då Isac Newtons äppelträd dog. The very tree som det berömda tyngdlagsäpplet trillade från. Det som lade sig på Newtons huvud och som Wilhelm Tell klöv mitt itu med sitt armborst och som sedan Adam och Eva åt varsin halva av och plötsligt såg sig själva på världens första nudistläger vilket fick dem att snabbt plocka till sig varsitt fikonlöv.

Äpplet dyker upp på många håll i vår historia. Kanske låg det bakom idén till kärnklyvning också. Men allting kring äpplen behöver inte vara dramatiskt. Det räcker med den vardagliga skrutt-dramatiken.

Vi brukar i början av september vara nere i vårt eget äppelrike på Österlen. Vi håller till i närheten av Kivik, odlingarnas kärnområde.

Det brukar vara härliga dagar, alla stockholmare har åkt hem och vädret är oftast på sin soliga sida. Just i år var det extra soligt, den första veckan var rena högsommaren.

Men allt var inte frid och fröjd. Ett antal små motgångar mötte oss. För det första hade vår strand, i en omröstning utsedd till Sveriges vackraste, blivit drabbad av en fruktansvärd vinterstorm. Trappan ner till stranden var bortblåst och stora delar av sanden ersatt av stenar. Kommunen hade stängt av den med staket.

Vi beslöt oss därför att åka till Vik och ta vårt morgondopp. Där fanns en badstege i den lilla hamnen. Men vad händer den tredje morgonen? Badstegen är borta!

Jag har läst någonstans att det går att köra längre än man tror på ett punkterat däck.

Morgondoppare vi möter är mäkta förargade. Just den veckan som är den hetaste på hela sommaren och vattnet i den vanligtvis så kalla Östersjön aldrig varit varmare.

Det visade sig att en gubbe som bodde vid hamnen var badstegsansvarig och tagit upp den för säsongen. Han gick antagligen efter almanackan. Tredje september idag, jaha då ska badstegen upp. Det finns sådana människor.

Stegfelet fick oss att flytta till Baskemölla i stället för vårt morgondopp. Och därmed kommer vi in på det plågsamma ämnet bildäck. Nej, jag badar inte med en bilring runt magen men jag råkade backa sönder det vänstra bakdäcket mot vår grindstolpe strax innan vi skulle åka till Österlen.

Nu för tiden tar man inte fram domkraften, det finns för övrigt inget reservdäck, utan ringer på bärgare. Alltså bogsering till gummiverkstad. De hade inte mitt däckmärke så jag fick ta ett annat.

Vad har detta med morgondopp i Baskemölla att göra, undrar ni. Jo, för just där inträffar den andra punkteringen på två veckor, strax innan vi skulle åka hem. Vänster fram den här gången.

Där sitter vi endast iförda våra badrockar, strandsatta i en öde hamn. Vad göra?

Jag har läst någonstans att det går att köra längre än man tror på ett punkterat däck. Därför kör jag mycket sakta de 400 metrarna till vandrarhemmet, där vi kanske kunde få hjälp. (Efteråt har jag tänkt att detta möjligen var en slags psykologisk trotsreaktion, att man på något sätt vägrar att acceptera vad som hänt och låtsas att det inte hänt.)

En dam på vandrarhemmet förbarmade sig över oss och skjutsade oss hem. Sedan kom bärgningskillen. Han hittade ett hål i däcket som han pluggade igen. Nu kunde jag köra vidare sa han och drog.

Jag tyckte det lät alldeles för bra och googlade. Det stod att man kunde köra på pluggade däck mellan 5.000 mil och - 5 mil!

Åkte för säkerhets skull till en gummiverkstad. Det bästa är att laga inifrån sa vulkmannen och tog av däcket. Det visade sig innehålla söndersmulat gummi: ”Du har kört för långt på punkterat däck”. Och om jag fortsatt att köra hade däcket kunnat explodera. Det är bra att lita på intuitionen ibland.

Jag köpte ett nytt däck i stället. Så nu hade jag tre olika däcksorter på bilen. Och eftersom det är en leasingbil tänkte jag sålunda: bilen ska lämnas tillbaka om två år och om jag då har tre olika däck skulle aldrig bilfirman acceptera detta. Risken var att jag skulle få köpa fyra nya däck i stället.

Jag nöjde mig med att köpa två på direkten, samma sort som satt på från början. Summa summarum, två punkteringar och fyra nya däck. Samt ett stort belopp under ”oförutsedda utgifter”.

Man får försöka hitta små glädjeämnen. Att tröstäta äpplen till exempel. Det sägs att det i år är den bästa äppelskörden i mannaminne. Hur långt det nu är, ett mycket ungefärligt mått. Somliga minns saker mer än ett halvsekel bort medan andra bara har ett litet mannagrynsminne.

Men vissa minnen vill man sortera bort, som fallfrukt ungefär. De är helt enkelt för plågsamma. Även minnen lyder nämligen under tyngdlagen.

Tallyho!

Tyko