Jag rotar i arkivlådor. Hur många texter har jag egentligen skrivit på den här sidan? Den första publicerades samma år som Berlinmuren föll. Det har hänt en del sen dess, jag ser att texterna följer min utveckling – och världens (Sovjet föll samman och där föll tornen i New York också).
Mycket av det jag skrivit har jag glömt att jag skrivit. Jag har inte sparat hälften av artiklarna ens. Så många ord. Så mycket prat? Det tyckte jag väl inte då.
Att jag minns den första, beror på att jag nog tyckte att det var lite kul att få komma till. VG var en manlig angelägenhet på den tiden. Kåsörer och – ännu finare – flanörer var oftast män. Flanör kommer från franskans flaneur som betyder ”strosa runt”. Det kunde en del besuttna fransmän kosta på sig, lite från sidan såg de hur avenyer breddades och det nya Paris växte fram. Mest berömd i genren är kanske Walter Benjamins ”Paris passager”, men det är en essä med tyngd av annat slag. Benjamin var en tysk intellektuell som gick ett brutalt öde till mötes – jag odlar gärna aparta utvikningar och gillar även enklare hugskott, associationerna far hit och dit.
Det bor en besserwisser i mig, jag vill gärna visa att jag vet saker. Det blir tydligt när jag bläddrar i högarna.
Naturligtvis var det bara män som flanerade . En ensam kvinna måste ha ett mål med strosandet för att inte misstas för gatflicka. Det syntes på utbudet av pissoarer som var noll för kvinnor. Kissnödig kvinna, återvänd till din plats , hemmet.
Kvinnors villkor finns antydda lite varstans som mästrande utvikningar, men oftare som en diskret krok.
Under några år hade jag en bildbyline där det syntes att jag var rödhårig.
Det var det min första spalt tog avstamp i, synen på rödhåriga genom århundradena, med utgångspunkt från mig själv. Man fick vara personlig men inte privat. Det var stor skillnad på det då och nu.
Då fanns en rågång som eventuellt handlade om integritet. Nu har ett allmänt tyckande tagit över även en del spalter som denna. En våg av privata bekännelser väller fram i form av politikertweets till exempel, där den privata löken hackas i ljuset av mobilkameran. Under en bildbyline som ibland sträcker sig över en hel (oftast kvällstidnings) sida förklaras livet i korta meningar – och det funkar.
Folk vill ha det, och behöver det. Den borgerliga ytan spräcktes för länge sen. Många kåsörer hade en traditionell bakgrund. Det vill säga ett hem med bokhyllor och kanske kubb på hatthyllan, om kåsören var göteborgare.
De tuffa behandlingarna ”tog inte”, så kan det gå. Är detta en alltför privat upplysning i en text på en sida som denna?
Borgerliga ytor är osunda, hyckleriet ska spräckas. Finns mycket sådant pretentiöst högmod nu också eftersom nya varianter hela tiden uppstår – människan är kanske hycklande till sin natur – och se där slapp det genom ett ”kanske” till.
Jag är en ”om och men och kanske”-människa men tyckare ska slå fast. Det ingår i uppdraget.
Hade ändå tänkt skriva en gång till om hur rödhåriga kvinnor brändes på bål, hur konspirationsteorier utvecklas, ”allt är deras fel” – upprepa det jag skrev 1989.
Men jag hittar inte texten, likasåbra. Det står väl nåt om hur jag blev dragen i min röda fläta och att slagsmålen vann jag. Det var inte synd om mig.
So what, det låg i den rödhårigas natur att vara argsint och även sexig, svårt i och för sig att uppfylla för en blyg och fräknig småstadsflicka.
Efter några år med rödhårig byline kom den bild som syns här under.
Så ser jag inte ut längre.
Håret, det gråa som följde på det röda ger med sig. Ett antal cytostatika-kurer gör sitt. Jag ser ut som mormor på dödsbädden och snart är jag själv just en sådan mormor.
De tuffa behandlingarna ”tog inte”, så kan det gå.
Är detta en alltför privat upplysning i en text på en sida som denna?
Inte i våra öppna tider då gränser sprängs cancerdagböcker lönar sig, och nya relevanta frågor ställs. Vad till exempel gjorde det där myckna röda håret med min självbild, hur formade håret identiteten?
Sista ordet är aldrig sagt.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
