Kan man kalla kvinnan som ”åkte fast” i statsministerns städrabalder för en modern piga? ”Piga” har en gammaldags lantlig klang: läs Ester Blenda Nordströms reportagebok ”En piga bland pigor”, hur pigan stod längst ner i hierarkin. Skulle passa upp på alla inklusive drängarna, först upp, sist i säng (ibland delad med annan piga).
Många emigrerade. Vi hör inte mycket om dem. Emigranter med bredare axlar står oftast i fokus. Tv-serien saknas fortfarande, om de outbildade, modiga flickorna som for ensamma över havet på vinst och förlust.
Har kvinnan som städade hos statsministern gjort en liknande resa, försökt förändra sitt fattiga, taskiga liv till något bättre, ja inte vet jag, men fundera får man.
Kokerska och barnhusa önskas till London. Tidningen publiceras samma vecka som tyskarna invaderar Polen.
Förr fanns andra ord att tillgå, jungfru, ensamjungfru, husa (rask, ordentlig, duglig, frisk, proper, barnkär, snäll och energisk likaså, skulle hon vara). Hembiträdet – alltid med förkläde – kom lite senare? Och allteftersom dök lokalvårdare upp, och Rut, och det globalt ägda städbolaget.
Jag vet inte vad just den här ”illegala” kvinnan heter, bara att hon har ett eget namn. Är någon.
Ordens utveckling följer samhällets visar inte minst platsannonserna i pressen. I Husmodern nr 31, 1939, skriker borgarskapet i annons efter annons efter duktiga, bildade ”flickor” – hur skulle det här landet sett ut, utan ”duktiga” flickor kan man också undra – och se där är en annons som sticker ut.
Kokerska och barnhusa önskas till London. Tidningen publiceras samma vecka som tyskarna invaderar Polen. På omslaget syns en blond svensk gosse i nationaldräkt. Andra världskriget brakar loss första september, helvetet bryter löst, och friherrinnan Anne Marie von Otter söker hjälp till hemmet. Hitlers planer kände hon förstås inte till och i hennes roll låg faktiskt att se till att hushållet sköttes på bästa vis.
Namnet är bekant? Just det. Hennes friherre hette Göran och var den svenske diplomat som på ett tåg i Tyskland 1942 träffade Kurt Gerstein. Gerstein var tysk (motvillig) nazist som inför svensken förtvivlat och under många timmars samtal i tågkorridoren avslöjade hur han bevittnat massmord och gasningar i koncentrationslägren.
von Otters muntliga rapport hamnade på UD i Stockholm där den fastnade, vilket beskrivits i till exempel dokumentärfilmen ”En svensk tiger” (2018). Inte mycket mer hände med visselblåsare Gersteins avslöjanden. Själv tillfångatogs han och fördes till franskt stenhårt militärfängelse. Han hittades död i en cell i juli 1945 hängd med en del av filten. Mord utesluts inte.
Vilka de duktiga flickorna var får jag väl aldrig veta, jag menar nu de som åkte till London och fick jobb hos en friherrinna (tänk om det finns nån dagbok undanstoppad som följer krigets händelser ur deras synvinkel).
Kokerskan lagade väl mat och barnhusan var väl förhoppningsvis snäll. Ett av barnen hette Birgitta. Hon gifte sig sedermera med Kjell-Olof Feldt. Hur hänger inte alla märkvärdigheter ihop i detta krumeluriga jordeliv?
Birgitta von Otter är för övrigt en av rösterna i ”En svensk tiger”
Så småningom kanske flickorna tog sig hem, eller också inte. De hade det nog hyfsat. Jämförelsevis, visades de antagligen större respekt än den illegala tjänstekvinnan i Stockholm 80 år senare, eller jag vet inte. Kan en människa vara ”illegal”? Förr kunde hon vara ”oäkta”.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
