20 utbrända polisbilar, 26 skadade poliser och 14 ur allmänheten, blodiga hjälmar och krossade visir, förstörda lokalbussar och personbilar, en skola i brand, stenkastning, varningsskott, tårgas, poliser på reträtt och ett 40-tal gripna. I Sverige har vi visserligen tvingats "vänja" oss vid gängkrig, mord och attacker mot blåljuspersonal men påskhelgens våldsamma upplopp i Linköping, Norrköping, Örebro, Stockholm och Malmö var likväl chockartade. Våldet var besinningslöst, hatiskt och mordiskt och skrämmande. Erfarna poliser har vittnat om ett våld de aldrig tidigare mötts av, om ohållbara positioner och om rädsla för livet.
– Vi har sett våldsamma upplopp tidigare, men det här är något annat. Det här är inga vanliga motdemonstrationer. Vi har starka misstankar att de som gått till angrepp mot polisen har anknytning till de kriminella gängen, sa rikspolischefen Anders Thornberg vid en pressträff.
Det handlar om grov kriminalitet – våldsamt upplopp, blåljussabotage, mordbrand och mordförsök riktat mot poliser.
– Det är synnerligen allvarliga brott som de senaste dagarna riktats mot vårt samhälle, våra poliser och annan blåljuspersonal. Demonstranterna har försökt döda poliser, sa rikspolischefen.
Upploppen startade i samband med att den dansk-svenske ledaren för högerextrema Stram Kurs, Rasmus Paludan, brände koraner runt om i landet. Kravallerna utlöstes visserligen av koranbränningar men de var bara en förevändning, inte den egentliga orsaken. De över 200 personerna som deltog är inte framför allt djupt troende muslimer eller starkt politiskt engagerade personer. De är huliganer, gängkriminella och islamister som lever vid sidan av samhället, som föraktar Sverige, svensk lag och svenska institutioner. De vill splittra och skada samhället för att själva få större utrymme och mer makt.
Det fanns sannolikt också inslag av våld för våldets egen skull, unga aggressiva män som deltar i upplopp och kravaller helt utan högre syfte.
Polisens utredningsmaterial, framför allt de stora mängderna videofilm, visar inte bara maskerade huliganer. I Linköping kastade också mammor och barn sten mot poliserna. Annat filmmaterial visar hur medelålders män dirigerar och samordnar attackerna.
Det står också klart att stora arabiskspråkiga konton på sociala medier eldat på konflikten. Flera arabländer har också fördömt Sverige för att vi tillåtit koranbränningarna. "En hetshandling och en provokation mot mer än två miljarder muslimer, sa Qatars utrikesminister.
Framför allt är kravallerna grovt och samordnat gangstervåld för att försvaga samhället. Statsminister Magdalena Andersson var tydlig när hon besökte stadsdelen Navestad i Norrköping, som var en av skådeplatserna för våldsamheterna:
– Den högerextrema provokatören står för ett hatbudskap, som inte är värdigt Sverige. Det är också min uppfattning att bokbål är en avskyvärd handling som hör hemma på historiens soptipp och det har man all rätt att protestera mot. Men det vi såg i helgen var inga protester utan det var grov kriminalitet orkestrerat av gäng som hatar vårt samhälle, sa hon och la till:
– Det är uppenbart att något måste göras. Upploppen vi sett i helgen hör inte hemma i Sverige.
Så är det. Något måste göras och det är inte bara uppenbart nu, utan har varit det länge. Sveriges justitieminister Morgan Johansson har emellertid redan visat handlingskraft när han uppmanade våldsmakarna att "Gå hem. Omedelbart!" Det verkar emellertid bara ha haft marginell effekt.
Oppositionen är mycket kritisk mot regeringen i allmänhet och Morgan Johansson i synnerhet. SD kräver justitieministerns avgång och Moderaterna menar att "Morgan Johansson definitivt inte skött sitt jobb". Klart står att det som hittills gjorts för att krossa gängkriminaliteten varit helt otillräckligt. Bara i år har 20 gängrelaterade dödskjutningar ägt rum.
Parallellsamhällen, laglöshet i utanförskapsområdena, kriminella gäng som tar makten över människor och gator och nu det vettlösa våldet under påskkravallerna gör att samhället måste kraftsamla sig som aldrig förr.
– Det är allvarliga symptom på större problem som vi har i Sverige. Samhället måste agera mer resolut, sa rikspolischefen. Egentligen är recepten för att få bukt med kriminaliteten redan utskrivna. Nu måste medicinerna användas skyndsamt, beslutsamt och hårt. Polisen måste få tillräckliga resurser och bli fler. Specifikt för kravallerna gäller att de som deltagit skall hållas ansvariga, gripas, dömas och avtjäna straff. Polisen måste också ges möjligheter att använda bland annat vattenkanoner, gummikulor och "bean bags" (påsar med hagel) för att kunna värna sig själva, när de värnar det öppna, demokratiska samhället och medborgarnas rättigheter.
En av de viktigaste av de rättigheterna är yttrandefriheten. I Sverige och andra rättsstater innebär den att man har rätt att också framför obehagliga åsikter, att man har rätt att häda, bränna flaggor, heliga skrifter och andra böcker. Det innebär inte att staten står bakom skändligheterna men att man skyddar en omfattande yttrandefrihet.
I gengäld har alla rätt att protestera eller demonstrera, men man har aldrig rätt att använda våld mot dem som är satta att tjäna allmänheten – polisen. Att förbjuda Rasmus Paludans koranbränningar för att undvika kravaller, som somliga förespråkar, vore att ge efter för våldsverkarna. Oaktat religiös tro eller politisk övertygelse måste man i Sverige acceptera och leva med vår grundlagsskyddade yttrandefrihets positiva men också negativa sidor. Gör man inte det måste konsekvenserna bli kännbara.
