Ordföranden för judiska församlingen i Göteborg, tillika L-politikern Allan Stutzinsky, har hamnat i blåsväder efter att det kommit fram att han delat en karikatyrbild på sociala medier som kan ses som grovt generaliserande om islam.
Bilden föreställer en muslimskt klädd man med kroksabel på en hög av dödskallar med rubriken ”1400 år”. Bredvid står en traditionellt klädd judisk man på en hög av böcker. Det underförstådda budskapet är att judendomen bidragit till civilisationen på ett helt annat sätt än islam.
Karikatyrbilder är per definition förenklingar och inte sällan grovhuggna i både stil och budskap. Satir och karikatyrbilder har länge haft en central plats i politiken. De fyller en funktion i ett fritt samhälle just genom sin respektlöshet. När politiska motståndare med krokodiltårar idag förfasas i offentligheten över uppenbar satir är det därför lätt att reagera med att ta bilderna i försvar.
Men det är att göra det enkelt för sig. För det spelar roll vem som sprider satiren och i vilket syfte. Satirtecknare, exempelvis de anställda på franska magasinet Charlie Hebdo som mördades för sitt tecknande, var inga makthavare. Detsamma kan sägas om de flesta privatpersoner som sprider grova bilder på sociala medier. Toleransen för sådant bör vara hög. Endast i riktigt grova fall av hat och hets som får spridning bör det bli föremål för ingripande från åklagare och polis.
Att något är lagligt är dock inte detsamma som att det är lämpligt. Särskilt inte från förtroendevaldas sida. Justitieutskottets ordförande, Richard Jomshof, blev nyligen föremål för förundersökning från Polisen efter att ha delat två mer grovt islamfientliga satirbilder på sociala medier. Förundersökningen lades ned nu i veckan. Men lika rimligt som det var att lägga ned förundersökningen lika orimligt är det att justitieutskottets ordförande delar sådana bilder.
Olämpliga satirbilder är nu inte bara något som förekommer på högerkanten. I Malmö fick Vänsterpartiets vice ordförande, Orwa Kadoura, nyligen avgå bland annat efter att ha delat en satirbild av Israels premiärminister som kunde uppfattas som antisemitisk. Kadoura hade dock gjort sig skyldig till flera och grövre överträdelser, som att ha delat hyllningar till Hamas.
Här gäller det att hålla två saker i huvudet samtidigt. Yttrandefriheten har ett fundamentalt värde i ett fritt samhälle. Men förtroendevalda har en annan roll i samhället än häcklare på sociala medier eller kritiker i pressen. En förtroendevald representerar inte bara sig själv. Han eller hon representerar inte ens bara sitt parti om vederbörande har ett offentligt ämbete.
Politiker bör i ett civiliserat samhälle visa återhållsamhet i sin retorik och helst uttrycka sig så precist som möjligt. Ironi, svepande anklagelser eller grovt bildspråk hör inte till de verktyg en ansvarstagande makthavare bör använda sig av, även om det i någon mening är folkligt. Det ska helt enkelt ställas andra och högre krav på våra ledare än på medborgare i gemen.
