I Storbritannien, Frankrike och Tyskland har öppet antisemitiska attacker ökat lavinartat de senaste två veckorna. Synagogor har attackerats, människor har hotats. Överallt ställs publika judiska arrangemang in på grund av säkerhetsrisken.
Samtidigt fortsätter Hamas attack mot Israel att firas på europeiska gator medan massmordet på civila antingen förnekas eller förringas av andra. På Sergels torg skanderades häromdagen "From the river to the sea, Palestine will be free". Detta syftar på en total utplåning av staten Israel och ett Palestina som sträcker sig från Medelhavet till Jordanfloden.
Vid samma manifestation fick åhörarna lyssna på den numera vanliga konspirationsteorin, som i stor utsträckning utgör grogrunden för hatet i Mellanöstern mot Sverige, att svenska myndigheter kidnappar tusentals muslimska barn. Terroristen som mördade två svenskar i Bryssel följde exempelvis ett Tiktok-konto där dessa konspirationsteorier delas.
Det är nu, efter alla år av antirasistiska slagord, varningar för desinformation och auktoritära idéer som det är upp till bevis: Betydde orden, namninsamlingarna, de storslagna texterna med sina stolta ställningstaganden någonting?
Jag läser kultursidor och ledarsidor med hopp om att hitta någon – och något – som visar att de som annars ständigt är redo att vid varje tecken på orättvisa vara vakna och vid medvetande, att de ser och hör vad som sker. Men vad jag möts av påminner om ett evigt pågående seminarium där deltagarna med fördragna gardiner kastar epitet mot varandra medan världen brinner utanför.
I Aftonbladet bekymrar sig Göran Greider för att terroristerna i Hamas "av högern" kallas vänster (23/10). Vem han syftar på framgår inte. Han hänvisar enbart till Elisabeth Åsbrink som i DN skriver att "fredsälskande vänstersympatisörer inte förmår ta avstånd från Hamas". Greiders svar: Hamas är minsann högerextrema!
Greider påminner om en fotbollsspelare som dykt upp på hockeyrinken, redo att sparka lite boll: han förstår varken sammanhanget eller vad som krävs för att delta på ett meningsfullt vis, och halkar runt på isen i hopp om att hitta något att hålla sig i.
Vem bryr sig om vilken ideologisk etikett som är rimligast för att beskriva Hamas? Det är en islamistisk rörelse sprungen ur Muslimska brödraskapet som med järnhand styr Gaza och gladeligen offrar civilbefolkningen där för att åsamka Israel skada, vilken som helst. Våra ideologiska etiketter, och kanske i synnerhet de Greider svingar sig med, är inte bara irrelevanta för att förstå Hamas, de är direkt vilseledande.
Om nu Greider vill rentvå vänstern från ideologiska band med terrorister vore det betydligt mer fruktbart om han, åtminstone i en bisats, kunde kommentera uppgifterna att Vänsterpartiet under lång tid understött organisationen DFLP, vars militära gren deltog i massakern den 7:e oktober. Bortom den ointressanta teoridiskussionen om Hamas ideologiska släktband med Sverige finns det andra, uppenbarligen finansiella, band mellan svenska partier och palestinska terrorister som är värda att beröra och uppröras över.
I samma tidning skriver den politiske redaktören Anders Lindberg i en text med rubriken "Ska Sverige bli landet människor flyr ifrån?" att "Sverigedemokraterna vill inte leva tillsammans. De avskyr det Sverige som faktiskt finns" (21/10).
Att det redan finns människor som har blivit tvungna att fly på grund av sin minoritetsstatus, som Malmös fåtal judar, är inget Lindberg nämner i sin text. Muslimska kvinnor behöver inte lämna sina slöjor hemma när de går runt i Göteborg. Ingenstans i Europa drar gäng av arga judar fram letandes efter muslimer att misshandla. Inga muslimer har behövt lämna en svensk stad för att de inte längre kan utöva sin religion eller visa religiösa attribut öppet.
Lindberg är skribenten som i egen hög person förkroppsligar "Goddag yxskaft"-talesättet. Det spelar ingen roll vilken fråga som ställs eller diskuteras, svaret lyder alltid för Lindberg "Sverigedemokraterna". Han ställer rätt fråga i sin text men är fullkomligt oförmögen att besvara den med något annat än det förprogrammerade standardsvaret.
LÄS MER: Vänsterpartiet finansierar terror
LÄS MER: Sveriges halvtidshumanister vänder bort blicken
Har Greider och Lindberg kalibrerat om sina känselspröt de senaste veckorna? Tar de in budskapen? Förstår de den hotfulla stämningen på våra gator? Hör de massmord firas? Nej. Greiders och Lindbergs texter är betecknande för hur delar av vår offentlighet är moraliskt bankrutt, oförmögen att ta in en förändrad verklighet, fast i gamla ideologiska neuroser som aldrig upphör. De betraktar bara världen i den utsträckning som den bekräftar deras förutfattade ideologiska uppfattningar.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
