Tidigare var det största problemet på svenska bibliotek att alla besökare inte alltid var tysta. Nu är det annorlunda. I dag göms det droger och knarkpengar bland bokhyllorna och i läshörnorna. Problemen med ”stök” blir allt allvarligare. Det visar en ny rapport (26/9) från bibliotekariernas fackförbund, DIK.
Våld och skadegörelse är numera vardag på många bibliotek. 94 procent av nära 1900 tillfrågade bibliotekarier säger sig ha upplevt ”social oro” på arbetsplatsen. Framför allt handlar det om bråk och respektlöshet mot regler och andra besökare. Nästan var tredje rapporterar om dagliga incidenter. 45 procent svarar att drogförsäljning förekommer. I de mest extrema fallen handlar det om knivattacker, misshandel, övergrepp och anlagda bränder. Den som vågar säga till riskerar att bli mordhotad.
Det är svårt att ta in att sådana scener kan utspela sig på ett bibliotek. Ett rum för stillsam förkovran och bildning blir i stället en skådeplats för antisocialt beteende. Det visar att det som sker ute på gatorna tränger allt längre in i det offentligas innersta rum. Inte ens biblioteken är zoner fredade från den destruktiva samhällsutvecklingen.
Att kvinnliga bibliotekarier i medelåldern ska ”stå upp” mot aggressiva ungdomsgäng, eller hotfulla personer under påverkan av olika substanser, är mer än man kan begära. Då handlar det inte bara om att det behövs fler väktare, som 40 procent av folkbiblioteken redan anlitar. I ett anständigt samhälle borde ett bibliotek inte behöva bevakas överhuvudtaget. Personer som uppsöker biblioteket för suspekta syften och inte kan respektera grundläggande normer eller regler ska inte vistas där alls.
Men trots att det sedan förra året finns ny lagstiftning som gör det möjligt att utfärda tillträdesförbud, har sådana förbud bara använts på bibliotek i åtta fall. Enligt rapporten håller många inom verksamheten fortfarande fast vid att biblioteket ”är till för alla”. I ljuset av vittnesmålen från den våldsamma vardagen är det svårt att förstå.
Ännu svårare blir det när själva andemeningen i rapporten är att biblioteken ”inte kan bära hela samhället”. Det är en fullt rimlig hållning. Bibliotek ska inte vara socialkontor. Bibliotekarier ska få vara bibliotekarier, inte ordningsvakter eller socialarbetare. Men då måste man dra resonemanget till en mer logisk slutsats.
För är biblioteket verkligen till för alla? Så länge människor beter sig illa och ockuperar biblioteken för rent olagliga aktiviteter kan det inte vara på det sättet. Bibliotekarier har rätt till en trygg arbetsmiljö. Bokälskande barn och vuxna ska kunna gå till biblioteket utan att vara rädda. Det är de här människorna som biblioteket är till för.
Viljan att bevara allas rätt till något leder i förlängningen till den starkes rätt. Att låta biblioteken bli en scen för en sådan tragedi är helt fel. Så länge våldet och hoten fortsätter går det inte att tala tyst om att tillträdesförbud behöver användas mer. Biblioteket är inte till för alla.
