Göteborg har varit centrum för de senaste årens arkitekturdebatt. Inte minst tack vare kommunpolitiker som faktiskt intresserar sig för att göra Göteborg en trevligare stad att bo i för göteborgarna, och har en uttalad ambition att det ska byggas mer i klassisk stil. Inte minst har det nyklassicistiska nybygget på Ekmansgatan i Lorensberg orsakat stor uppståndelse bland svenska arkitekturkritiker och kallats allt från ”svulstig som en Kardashian” till ”en tungfotad klump”.
Nu har forskare vid SOM-institutet vid Göteborgs universitet tittat närmare på vilken typ av arkitektur som människor egentligen vill ha. Resultaten är entydiga: nästan 67 procent föredrar klassisk stil jämfört med 26 procent som föredrar modern stil.
Men vad menas med klassisk respektive modern arkitektur? En uttalad kritik från arkitektkåren har varit att det har saknats definitioner av vad som egentligen menas med klassisk stil.
Forskarna vid SOM-institutet har gjort ett försök att ta reda på hur folk definierar de olika stilarna. Deltagarna har fått uttala sig om vilka byggmaterial de förknippar med de arkitektoniska stilarna. Klassisk arkitektur associeras främst med tegel, sten och trä medan modern arkitektur förknippas med glas, betong och stål. Med andra ord är det tydligt vilken typ av arkitektur som folk vill se mer av i stadsbilden: mer klassisk arkitektur i material som tegel, sten och trä och färre palats i glas, stål och betong.
Men kommer arkitektkåren att bry sig om SOM-institutets nya fynd? Många arkitekter som har gett sig in i samhällsdebatten har lagt betydande energi på att förklara varför människor inte bör uppskatta ”pastischer” av klassisk arkitektur, varför det är populism att ta hänsyn till vad folk tycker och varför allmänhetens åsikter är allmänt ointressanta. Tyvärr tycks de vara mer intresserade av att docera än att lyssna.
”Argument från dem som ägnat heltid inom ett fackområde i åratal bör väga tyngre än spontant tyckande. Åsikter är inte kunskap, och arkitektur är ett kunskapsområde, inte vetenskap – man nyttjar rön från många vetenskaper”, skriver exempelvis arkitekten Jan Molander i facktidningen Arkitekten (30/8 2023).
”Vi kan beundra dessa arkitekter, inspireras av dem, lära av dem, precis som vi kan uppskatta August Strindberg eller Selma Lagerlöf. Försöker vi plagiera dem blir det däremot kitsch av oaptitligaste sort”, skriver arkitekten Ola Andersson om det tidiga 1900-talets arkitekter (DN kultur 24/5 2023).
Människor tycker helt enkelt fel, är andemeningen. Arkitekternas yrkeskunnande bör gå före så banala företeelser som människors tycke och smak.
Det är självklart att utbildade arkitekter besitter mer teknisk kunskap jämfört med gemene man. Och deras jobb är allt annat än enkelt. Det finns oerhört många faktorer som gör att en arkitekts ursprungsidé ofta skiljer sig från slutprodukten. Man behöver ta hänsyn till allt från byggherrars önskan om vinstmaximering till krångliga byggregler och budgetbegränsningar. Men det ursäktar inte arkitektkårens många gånger mästrande attityd.
Det finns få saker som är så viktiga för människors dagliga trivsel som den byggda miljö de rör sig i: hemmet, bostadsområdet och staden. Det är därför som arkitektur är en fråga för alla som rör sig i staden. Inte bara för en expertkår som gör anspråk på att vara smakdomare.
Det spelar ingen roll hur många gånger en arkitekt förklarar att allmänheten bör uppskatta en byggnads ”element”,” rumslighet” eller dess avancerade ”detaljering” – för att använda några av kårens favorittermer. Arkitektur måste också få handla om intuition.
Ökad kunskap kan göra att man kan få en större och djupare uppskattning för den arkitektur som man omges av. Den kan göra att man börjar lägga märke till små detaljer som gör byggnader mer intressanta. Men det kan inte finnas krav på ett visst antal högskolepoäng i arkitekturteori innan folk får lov att uttala sig om sin närmiljö. Staden är inte bara till för arkitekterna, den är till för alla som rör sig i den
